Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett och annat om våra teaterförhållanden, af N. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
-dier. Mycket skulle i det afseende! kunna äfven under
nuvarande ogynsamma förhållanden göras af artisterna själfva
•om blott de allvarligt bjöde till. Vi tillåta oss att påpeka
ett nära till hands liggande sätt.
En skådespelare eller skådespelerska, åtminstone vid
Dramatiska teatern, gör under en säsong kanske ej mer än ett
par större roller och har i flera veckor, ja kanske månader
tiden så godt som fullständigt till sin disposition. Men
man gör sig ej skyldig till någon orättvisa eller öfverdrift,
om man betviflar, att den lediga tiden användes till några
allvarliga studier eller öfningar. Man går en och annan
gång på sin egen eller någon annan teater, men då i de flesta
fall uteslutande af nyfikenhet eller för tidsfördrif. Under
den lediga tiden vore emellertid tillfälle att som öfning och
under insiktsfull ledning studera in lärorika, intressanta
större uppgifter, äfven om man icke hade några egentliga
förhoppningar att få återge dem på scenen inom en närmare
framtid. Grenom att sålunda pröfva sina krafter på större
och svårare uppgifter skulle artisten utbilda sin teknik,
vidga, höja och fördjupa sina intressen och sin intellektuella
horisont. Detta skulle medföra stor nytta i många
afseen-den. Själf skulle artisten bättre lära sig att betrakta sin
konst med verklig hänförelse, aktning och allvar. Det
är just frånvaron af dessa egenskaper, som utgör en så
sorglig skilnad mellan nutidens artister och » den äldre
generationens. Med mera allvar hos artisterna själfva skulle
helt visst utöfvas en helsosam och behöflig reaktion hos
publik och kritik, som skulle ha till följd bland annat en
värdefullare, mindre ensidig repertoar.
En kännbar brist är frånvaron af en verklig
konkur-rensteater med Dramatiska teatern, af en teater som på ett
bättre sätt kunde öfvertaga ledningen för hela landets
dramatiska scener, hvilken uppgift af Dramatiska teatern nu
-och sedan länge betänkligt vårdslösats. Man har många
och stora anledningar att med saknad erinra sig Nya teatern
särskildt under dess bästa år, under ledning af Josephson,
och många af de som då motarbetade den teatern skulle
nog nu vilja ha den tiden tillbaka. Det var då både en
väsentlig höjning af repertoaren och ett lifligt löftesrikt
uppsving i skådespelarkonsten. När man minnes de många
vackra löften, som då gåfvos, och nu med verklig ledsnad
konstaterar, huru litet af dessa löften infriats, spörjer man
sig själf efter orsakerna.
Vi skola endast i förbigående tillåta oss att anföra
-ett par exempel. Nog lofvade t. ex. på sin tid fru
Fahlmans Karin Månsdotter, hennes Euria i Catilina, hennes
Kristina i Mäster Olof, hennes Elisabeth i Don Carlos etc.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
