Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Låtom oss samlas, valpolitiskt virrvarr med många upptåg och interiörer, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt mycket högre intelligensnivån och horisontvidden hos
denna journalistiska storhet, men det faller sig i stället
liksom litet svårare att upptända doftande rökelse till ära och
pris för karaktärsfasthet, vilj obestämdhet, nederlagstrotsande
mod och talets klarhet. Och egarden för de större
gåfvor-na hindra en icke att konstatera, att äfven mycket
intelligent och smidigt folk kan emellanåt bära sig litet tafatt
Åt och göra somt grundligt på tok. Exempel: sättet hvarpå
den bekanta svängningen utfördes vid urtiman samt smått
och godt från sättet att sköta årets stockholmska valrörelse:
ilera exempel skulle kunna anföras, men sådant torde vara
mindre behöfligt.
Utaf hvad som nu har sagts torde den, som icke visste
det förut, kunna inse svårigheten, .för att icke säga
omöjligheten af en beståndande alliance toute morale mellan de
båda tidningarna.
“Front mot Stockholmsradikalismen och höjandet af
Stockholmsbänkens anseende “ var det enande, samlande
ordet mellan fosterländska förbundet, de moderata
protektionisterna och frihandelshögern, d. v. s. riktningar af kolossalt
olika temperament, intelligens och hyfsning. Den enda sak,
där enigheten och samverkan stod sig bäst och nära på höll i sig
från första stund till den sista, ja det var
sammanslutningen kring hr Gustaf Ericssons kandidatur. Bevarandet åt
stockholmsbänken af denna dess oförlikneligaste prydnad
hade, om det bara hade gått för sig att realisera, blifvit
•ett af Stockholmskonservatismens och “moderationens“
stordåd nådens år 1896. Minnet om dessa, i stor stil anlagda,
•eldande sträfvanden torde ock vara den ståtligaste trofén,
:som nyssnämda allierade och deras öfvervalmän kunna från
detta års valkampanj uppsätta i sin rika Ruhmeshall.
“Ned med John Olsson“ var åter den från Dagens
Nyheters högkvarter hörda gälla lystringssignal, som skulle
samla den liberala hufvudstadsprässen till enigt stordåd och
uti hela landet inviga en ny æra af liberalt samlingsarbete
och reaktionens fratngångsrika bekämpande. Det var ju
utomordentligt storartadt.
Hvad jag förut och senast i häftet 4 af denna tidskrift
yttrat om bemälde hr John Olsson torde kunna befria mig från
risken att förväxlas med hans eller liberala
valmansföreningens lofprisare och drabanter, ünder inga förhållanden
skulle troligen nyheten om hr John Olssons
genomfall kunnat framkalla hos mig något ymnigare saknadens
tåreflöde eller föranledt mig att låta mina fruntimmer
anlägga en åtta dagars liberal hofsorg med smäck och gravor.
Jag delar således icke fullt den mycket framstående och
högt aktade riksdagsmans mening, som i återvalet af hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
