Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Låtom oss samlas, valpolitiskt virrvarr med många upptåg och interiörer, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i6
John Olsson (och af hr Oskar Eklund samt förmodligen
därnäst äfven i sitt eget) ville söka den förnämsta
betydelsen af hela valet. Men det har gått med mig som
förmodligen med många andra: just tidningarnas anfallssätt,,
anförda domsskäl och deras där bakom liggande verkliga
anledningar ha ej kunnat annat än högst väsentligt drifva
•upp sympatierna för honom samt aktningen för hans
energiska motståndskraft, hans alldeles utomordentligt superba
nerver och kalla okänslighet för allt hat och hån och ovett
samt icke minst för hans stora medfödda och förvärfvade
taktiska talang att manövrera och sköta folk. Man unnade
honom därför gärna framgången, fastän man ännu häll re
unnade tidningarna den déconfiture, d. v. s. på ren
svenska snäsning, som låg i hans återval.
O7 o
Hr Fjällbäck lär visserligen ega ännu större
förutsätt-ningar och rutin för öfvervalmansyrket, men som öfvervalman
står dock hr 0., den rättvisan måste man alltid göra honom,
högt öfver alla andra som fuska i yrket eller speciminera för
befattningen eller yrkets lägre grader, det må nu vara konsul
Georgii, d:r Pål Hallström, kammarrättsrådet Östberg,
hof-rättsrådet grefve Rosen, assessorn Ribbing eller andra på
höger- och vänsterhåll. Det talades vid attackerna mot hr
Olsson hårda ord om den osynliga handen, som regerade
despotiskt, och jag tror visst, att det låg åtskillig sanning i
påståendet. Likaså har jag enskildt hört ganska pikanta
beskrifningar dels på hans styrelseprinciper vis-å-vis den
liberala valrörelsen och dels på färdigheten att manövrera med
somliga gamla riksdagsmän och nya kandidater något ä la
marionetter. Såväl de flesta inre kriterier som hvad jag
själf kunnat iakttaga göra mig benägen för att tro på
realiteten af dessa beskrifningar, som jag tyvärr ej kan så
pikant referera som önskligt vore.
En speciel styrelseprincip är mycket gammal och
befunnen användbar med den allra största fördel. Den är att
valledningen bör hälst och i så stor utsträckning som möjligt
ligga i händerna på personer, som antingen äro
riksdagsmän eller riksdagskandidater. Går man igenom de
nuvarande kretsstyrelsernas sammansättning, skall man i hvarenda
en finna flera eller färre af nu nämda kategorier, utan att jag
behöfver upptaga tiden med några namns uppräknande. Ett
sådant arrangemang har den dubbla fördelen, att man har
att påräkna krafter, som äro icke alltför själfständigt
genstörtiga, utan lättare taga reson och behörigt afseende
till de synpunkter, vinkar och råd, som uttalas af den,
hvilken som “öfvervalman“ öfverser och leder det hela. En
liten olägenhet är visserligen understundom förbunden med
ett sådant arrangemang, den nämligen att omtanken om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
