Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Låtom oss samlas, valpolitiskt virrvarr med många upptåg och interiörer, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
som ytterligare förstärkes af den lios en stor själfbelåten
parvenyartad penningbourgeois icke just ovanliga
kombinationen af liögmodig själföfverskattning och underskattning
af andra. De flesta andra af högerns
valentreprenörskom-pani, som antagligen af naturen äro mera intelligent
utrustade, äro dock för mycket insnärjda i byråkratiska
åskådningar och exklusivitet för att vara sin uppgift tillräckligt
vuxna. Detta bidrager naturligtvis sitt till, att de liksom
konsuln tyckas vara försedda med tämligen små valtekniska
insikter och färdigheter, och i år synas alla de, som haft
väsentligen med högerns ledning att skaffa, ha bra litet
praktiskt förstått eller behjärtat den himmelsvida skilnaden
i situationen nu och för tre år sedan. Då hade de i den
kolossala upphetsningen mot Hedin och Norge ett alldeles
ypperligt samlings- och hopsvetsningsmedel.
Men ej kunde de i år väl rimligen begära, att de
skulle kunna kraftigare suggerera, samla och hålla fast ihop
de stora skaror, som behöfvas för en framgångsrik
valrörelse i våra dagar, medelst att peka på den efter tre års
erfarenhet något urblekta nimbusen öfver 1893 års segrande
Östermalmslista eller att om och om igen blöta och stöta
på skinnpälsen: fasan för Stockholmsradikalismen. Den
där segrande listan i all ära, och trots att “den aktade
representanten för den andliga kultur som är världens salt“
riksarkivarien Odhners riksdagsretorik i torra ho fr ätts
juristers smak tyckes vara idealet af djuptänkthet och
vältalighet, och trots det att grosshandlar Höglund, enligt samma
auktoritet i följd af sin karaktärs själfständighet (?) insatts
i hemliga utskottet, så ha just icke hrr Odhner, Höglund
och Ramstedt, i hvilken imponerande värdighetsmantel de
än må draperas af sina beundrare, under den gångna
perioden visat sig vara sådana märkesmän, att folk skulle
med särskildt eldig entusiasm draga ut i striden för dem.
Det femtiotal röster, hvarmed de båda förstnämde räddade
sig (ett med verkligheten mer öfverensstämmande uttryck
ä> talet om en “förnyad seger“ för de “moderate“, denna
underliga, oklara blandningstyp af höger frihandlare, vanliga
protektionister och fosterländske förbundsmän) åter in i
andra kammaren, är en beaktansvärd maning till härnäst
för högern att byta ut dessa på upphällningen varande
namn mot nya, hvilka äfven utanför trånga okritiska
eller öfverdrifvet hänsynsfulla kotteri- och ståndskretsar,
knnna tillvinna sig mera odeladt anseende för framstående
riksdagsmannaegenskaper.
Den valtekniska finessen samt den reala eller moraliska
styrkan i att på en gång ha en “hjärtelista“ och en
officiell är något som jag öppet bekänner min oförmåga
att inse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
