Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Låtom oss samlas, valpolitiskt virrvarr med många upptåg och interiörer, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
Under vanliga förhållanden lär det väl dock alltid vara
förenadt med mycket stora svårigheter att åvägabringa en
-enighet, hvarmed det voro något mera bevändt, emellan de
olika beståndsdelarne af högerns konglomerat. Därtill är
artskilnaden för stor exempelvis mellan frihandelshögerns lilla
ledande ämbetsmannakotteri med dess inbitna diktatoriska
tendenser och alla de öfriga högergrupperna, hvilka ganska
naturligt anse sig ega vissa rättigheter att pocka på och
ej lätt finna sig i att som nåd taga mot hvad man från
det andra hållet täckes lemna. Och en valrörelse utan
något mera konkret valprogram, kandidaternas offentliga
pro-gramframläggande och deras diskuterande torde väl snart
äfven inom stockholmska högerkretsar få anses vara en
öfvervunnen ståndpunkt, men då skall, det sitta hårdt åt
att vinna en enighet af mera positiv art.
Jag har i det föregående antydt åtskilliga af
hufvud-momenten i valrörelsens och valets betydelse. Dit har man
«å att hänföra den liberala pressens och vissa liberala
valmansföreningens styrande kotteriers praktiska förvärfvande
af insikten att “det om dem med tillbörliga restriktioner
gäller detsamma som om våra store konungar, om hvilka
-Geijer anmärker, att äfven deras makt begränsats af folkets
förtroende“. Vidare den formligen öfverraskande
upptäckten af det penningdisponerande storordiga fosterländska
förbundets svaghet, osäkerhet och energilöshet, den inom
liberalismens leder allt starkare känslan och insikten af det
okloka och svaga uti att af malplacerad förnämitet eller
rädsla ställa sig afvisande mot all samverkan med den
moderna arbetarrörelsen.
Det icke minst märkliga och betydelsefulla, för mig
för min enskilda del kanske det mest intressanta, är den
omständighet, att Stockholmsbänken i följd af afsägelser
och genomfall af förbrukade eller banala politici undergått
en välbehöflig föryngringsprocess samt att den allmänna
nivån, hvad kapacitet, intelligens och bildning beträffar,
blifvit icke så litet höjd. I detta afseende är exempelvis
äterbördandet af öfverdirektören grefve Hamilton en
mycket god sak; de varma rekommendationerna nu och vid
vårens stadsfullmäktigval från moderat hall göra det
emellertid särskildt intressant och pikant att observera om och
i hvad mån hans fordom uttalade politiska åsikter skiftat
hamn och om och huru han skall söka ocn lyckas sköta
sina förbindelser både med den avancerande liberalismen
■och moderatismen. Förvärfvandet af hrr Branting och
Karl Staaff åt riksdagen gläder mig emellertid allra mest,
under förhoppning likväl att den senare ännu är och
fiam-gent håller sig fri från den andliga förtorknings- och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
