Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - På redaktionens bord (Mat. Roos)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-64°
På redaktionens bord.
(Forts, från förra häftet.)
Mathilda Roos. Skepp, som förgås i stormen, berättelse
(Alb. Bonnier, pris 2 kr.). Detta är en högst uppbyggelig
och rörande historia af den som en gång i tiden skref
Höststormar m. fl., om huru illa det går en stackars ung
kvinna, hvilken råkar att läsa — Ellen Keys bekanta
kvinnosaks broschyrer och får smak för desamma. Hon blir
missnöjd med sitt kontorsarbete, sin mor och sitt hem, sin
barndoms gud, börjar gå på teatrarne om söndagarne, gör
bekantskap med en fattig, sjuklig ateistisk-socialistisk
litteratör, lånar af honom radikala skrifter, men äfven romaner
och glödande svärmiska kärleksdikter, hänger sig åt honom
utan vigsel, förlorar sin plats och när han mottagit en
ytterligare förläggarerefus af hans stora arbete, som var
alltför frisinnadt, och ej har mer att pantsätta, besluta de
sig för att dö tillsammans. Sedan de ätit en god middag
och i Berns salong druckit duktigt med vin och punsch och
därefter i hans rum öfverlämnat sig en lång stund åt
lidelsefulla utbrott af kärlek och förtviflan, skjuter han henne och
sig. Hon har dock genom ett under undgått döden, räddas
på sjukhuset till lifvet och berättelsen slutas med goda
utsikter för att hon skall lyckas dragas öfver till den fader,
hennes stolta, upproriska själ ännu förnekar. Som motto
och tema för hela berättelsen sätter författarinnan ett
bibelspråk om att den som lösgör sig från lagen gripes af en
hvirfvelvind och den som lösgör sig från Kristi kärlek
d^äpes af stormen.
Af hvad redan nämts framgår, att denna berättelse, trots
sitt litterära omhölje, egentligen icke är något annat än en
uppbyggelseskrift plus ett nytt inlägg i kvinnosaksstriden
med , on betydligt pamfLettartad och personlig anstrykning.
Huruvida ett sådant sätt att diskutera är fullt ladylike och
öfverensstämmande med sann kristlig kärlek, lämna vi
därhän, men anse sannolikt, att, om det icke varit behäftadt
med den där gudaktigheten, och om någon annan person
angripits, det skulle ha på många håll mötts med ganska
starkt ogillande. Att den sedelärande fabeln är skrifven
med en viss stilistisk talang säger sig naturligtvis själft,
då den är af denna författarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
