Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vår tids nervositet, af Albert Eulenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Återförda till sitt enklaste skema, försiggå alla t
nervprocesser på det sättet, att vårt nervsystem blir på någon punkt
satt i rörelse genom yttre eller inre inverkningar, retelser;
den sålunda uppkomna och längs nervbanorna till därmed
förbundna centrala nervceller fortplantade retelsen frigör inom
cellerna den i form af spänstighet samlade energien och
omsätter den i lefvande kraft, som yttrar sig för oss i
olikartade verksamhetsyttringar af nervsystemet, som frivillig och
ofrivillig rörelse, som förändringar i afsöndringen, blodfyllningen
och näringen eller som en inre medvetenhetsprocess, som
känsla af lust eller olust, förnimmelse och föreställning. Mellan
den frigörande retelsen — den må nu härstamma från den
»yttre världen» eller det egna jaget och dess kroppsliga
representant i den yttre världen, vår organism — och den
frigjorda verkningen (»reaktionen») förefins en fast relation, som
reglerar och till dess lagbundna uttryck bringar
proportionali-teten mellan båda. Nödvändigheten af en dylik normerad relation
inses, då utan densamma icke funnes något likformigt stabilt
förhållande till yttervärlden, ingen fast värdemätare af de
mottagna intrycken; på dess tillförlitlighet bero således ytterst
alla bevis af erfarenheten om sig själf och världen, alla
normbildande orienteringar af våra på yttervärlden riktade
föreställningar och vilja. Dessa lagbundna relationer mellan retelsens
styrka och reaktion utgöra, upprepar jag, grundvalen och den
oundgängliga förutsättningen för alla våra tanke- och
vilje-operationer — utan att vi dock på något sätt bli medvetna därom.
Men dessa »lagar» behålla sin ovilkorliga och obestridliga
giltighet för det första endast inom vissa mellangrader af
ret-ningsstyrka, så att säga inom en moderat retningszon. De
gälla däremot icke utan vidare för de svagaste, skenbart
reak-tionslösa (under nivån stående) och lika litet för de starkaste
genom öfverretning till nervernas förlamning, »bortdöende»
förande retelserna. De gälla i inskränktare bemärkelse också
endast för nervverksamheten hos sunda, normala, d. v. s. med
ett visst genomsnittsmått af retbarhet och motståndskraft
utrustade individer. Men det finnes nu ett stort och alltid
växande antal individer, hos hvilka — på grund af
nervsystemets medfödda eller förvärfvade bristfälliga beskaffenhet —
dessa, grundvalen för de normala lifsprocesserna utgörande
relationerna mellan retelsen och retelsens verkan ha
utsatts för en skada, en rubbning. Individer, hvilka skenbart
i oregelbunden godtycklighet, men i verkligheten efter
annorlunda beskaffade regler på ett afvikande sätt anpassa sina
lifsfunktioner efter inre och yttre inverkningar och hvilka vid
ett starkare framträdande af denna afvikning förefalla oss som
sjukligt »nervösa», som »nevropatiska» och »psykopatiska» eller
också med ett uttryck, som skall i det följande närmare
för
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
