Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Vår tids nervositet, af Albert Eulenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66o
karaktäristiska prägel. I den från psykologisk och
psykiatrisk sida* nyliger^ med förkärlek frambesvurna skuggan af
»den melankoliska danaprinsen», Hamlet, med hans
känslighet och retliga mottaglighet, hans obeslutsamhet, hans ångest
för handling och den som en frigörelse från sådan ångest
verkande eruptiva urladdningen (som vid mordet på Polonius)
ha vi måhända att se den af ett förutanande snille för nära tre
hundra år sedan skapade urbilden till den nuvarande
nevra-stenikern.
Men hvad är det nu som gör att just i våra dagar denna
mänskliga varietet, den »nervöse», »nevrastenikern», »den
degenererade», och huru man nu för öfrigt vill benämna den,
framkommer i så öfverdrifvet antal, i sådan massa, att de rent
af bilda en symbol, en sjukdomstyp, ja enligt mångas mening
en ständigt växande social fara för nutiden?
Här komma vi åter tillbaka till utgångspunkten för våra
betraktelser. När det är tal om orsaken till den moderna
nervositeten, då tvekar man icke att i främsta rummet för
densamma göra ansvarig den storartade omhvälfningen af alla
lifsformer och lefnadsförhållanden, naturmakternas
öfverväldi-gande i följd af teknikens jätteframsteg, det rastlöst arbetande
maskineriet af en världsomspännande samfärdsel. Och dock
är denna tankegång, om icke falsk, så åtminstone ensidig och
öfverdrifven. Huru högt man än må skatta skapandet af
handel och industri och teknikens prestationer och om världen
aldrig så mycket, enligt ett bekant yttrande, står »under
samfärdselns tecken», så kan dock en aldrig så kolossalt stegrad
produktion och omsättning af materiella nyttigheter icke
omedelbart förstöra eller skapa andliga behof, andliga värden. Under
det att mänsklighetens yttre existensformer på ett mångfaldigt
sätt förvandlas, förblir dock dess egentliga kärna, dess tankar och
känslor, allt dess inre på djupet dock nästan oberördt och
opåverkadt. Att i en sådan riktning kunna ingripa förändrande,
förvandlande, om ock icke alltid till ett bättre, är dock
förbehållet endast en ännu väldigare kraft, det mänskliga
tänkandets idébildande och idéombildande kraft, med hvars ofta oklara
utvecklingsfaser vi äfven på detta område ha att räkna som
med den mäktigaste och mest bestämmande faktorer i vårt
kultur-lif. I vår tanke- och känslovärlds djup och afgrunder har man
öfver hufvud att till stor del söka de rikaste källorna till
modern »nervositet» och modernt lifselände. Vår tanke och
vår känsla lida själfva och äro sjuka båda, om ock i olika,
nästan motsatt riktning. Medan vårt förståndslif lider af öfver-
* Se den nyare Hamlet-littera turen, i synnerhet skrifter och uppsatser af
Kuno Fischer, Hermann Tück, Döring, Paulsen, H. Conrad, liksom Karl
Ros-ners »Shakspeares Hamlet i neuropatologiens ljus», och den nyligen utkomna
motskriften af Fr. Rubinstein, »Hamlet som nevrasteniker», Leipzig 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
