Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
delsfepubliken Korint. Här förefans uppenbarligen en
likartad politisk författning som i den semitiska
handelsrepu-bliken Kartago, där enligt Aristoteles’ berättelse vid valet
af ämbetsmän icke blott dugligheten, utan äfven rikedomen
var afgörande och den som var fattig öfver hufvud icke
kunde bli vald. Men det säger sig själft, att endast den
store köpmannen CépxopoQ) blef upptagen i den
förnämligare samhällsklassen, krämaren (xdn^oQ), på hvilken den
förre såg ned med ungefär samma ringaktning som i våra
dagar en “esquire“ i Londons city på en shopkeeper, var
utesluten därifrån, ja därjämte ännu särskildt misstänkt,
emedan den lilla handeln var i det gamla Grekland illa känd
och Hermes högst betecknande samtidigt var handelns och
tjufvarnes gud.
Med handelns och industriens utveckling blefvo i Atén
och andra städer i början de förmögna klassernas
privilegierade, men i det femte århundradet kom demokratien till
väldet, för att efter en kort glansperiod snart komma på
dekadans och inleda landets förfall. Häremot gjorde sig
en stark reaktion gällande under ledning af de gamla
familjerna, som snart drogo öfver till sig större delen af de
bildade klasserna. Då Alkibiades — ättling af
alkmeoni-dernas sedan ett sekel med demokratiens nära förbundna
urgamla adelsfamilj — installerat sig i Sparta, börjar han,
enligt Thukydides, med förklaringen, att han har intet nytt
att säga om demokratien, emedan alla vore ense därom att
den vore en galenskap. Och denna reaktion frambringar
en reformlitteratur, inom hvilken Platons underbara skapelser
stå högst och som predikar utprägladt aristokratiska ideal. Och
nu vaknar också den förra riddararistokratiens gamla,
längesedan gulnade fördom till nytt lif och handeln får åter
namn om sig att vara något som icke anstår en xaXoQxapadoQ,
d. v. s. antikens gentleman — en uppfattning som tager
sig uttryck i en ganska markant form t. ex. hos Aristoteles.
I den romerska litteraturen finner man naturligtvis ett
eko såväl af andra idéer som äfven af denna mot
handelsvinsten riktade rörelse. I det praktiska lifvet har man
visserligen icke i Rom brytt sig om sådana betänkligheter
och jagat efter handelsprofiten liksom efter hvarje annan
vinst, bara det visade sig ett tillfälle därtill.
Mera djupgående än antikens opposition mot handeln
var medeltidens; ty då gjorde man allvar af den. Städernas
politiska ekonomi sökte då att på allt sätt befordra den
direkta förbindelsen mellan producenter och konsumenter.
Det skedde i främsta rummet därigenom, att
handtverks-produkter fingo säljas endast af tillverkaren. I fråga om
andra förbrukningsartiklar som spanmål och kreatur förbjöds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
