Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
eller inskränktes “förköp" och likaledes uppköpande i
stora partier för återförsäljning. Och äfven de som voro
berättigade att sälja voro vid sin handelsaffär försatta i
sådant läge, att köparen genast kunde öfverskåda anbudet,
då alla bodar i en bransch voro om möjligt koncentrerade
vid samma torg eller gata och det var belagdt med straff
att undanhålla varorna. Och hade det ändå oaktadt alla
dessa försiktighetsmått lyckats säljaren att stegra priset,
så riskerade han, att kunderna skulle vädja till stadens
högmögende råd för hans öfverskridande af “justumpretium“.
Den tidens ekonomiska trosbekännelse ville nämligen veta
äfven handel och vandel vara genomträngda af kristlig-etisk
anda och posterar därför den världsliga makten som väktare
öfver varornas “kristliga" värdering och den “rättvisa"
handelsvinsten. Enligt densamma måste man alltid se till, att
vid hvarje köp och försäljning prestation och
motprestation hålla hvarandra i jämnvikt. Det bör naturligtvis icke
utesluta en vinst för säljaren, utan endast sätta en viss
gräns för dess maximum, och måttet för denna “tillåtna"
vinst fastställes på följande sätt af Thomas från Aquino:
säljaren finge eftersträfva en vinst, hvilken som ekvivalent
för hans arbete garanterade honom och hans familj deras
underhåll, medan begagnandet af gynsammare konjunkturer
eller manipulationer i syfte att fördyra varan vore strängt
förbjudna som “monopoliseringsförsok“. Naturligtvis voro
dessa grundsatser ganska tänjbara, då de icke framstälde
några fasta och otvifvelaktigt bestämda belopp, men de
gåfvo dock öfverheten som en opartisk domare och en af
gud insatt väktare öfver den sedliga ordningen rätt till
intervention och deras bestraffande, hvilka icke hade aktat
på justum pretium. Och vi få från städer under de mest
olika himmelsstreck höra berättas om offentliga åtgärder
mot dylika öfvergrepp från säljarnes sida. Af allt detta
framgår klart och tydligt, att medeltiden gick handeln
icke blott in thesi, utan ock faktiskt och praktiskt in på
lifvet. “Medeltidens nationalekonomiska princip söker“ —
säger med rätta en berömd forskare, Georg von Below
-“att direkt inskränka handeln i förhållande till de
omedelbart produktiva yrkena“. Och i hvilken hög grad denna
lagstiftning var följd af framgång, visar sig däraf, att t.
ex. i medeltidens Frankfurt a. M. handeln var
proportionsvis fyra till fem gånger så svagt representerad som i våra
dagar.
Ehuru ännu Luther delar föregående tiders djupa
misstro mot handeln — han ansåg ju, att “det vore mycket
gudomligare att föröka åkerbruket, denna fina och ärliga
näring, och minska köpenskapet“ så måste dock småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
