Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68/
detta öfverskottsvärde och oförminskadt till hela dess
belopp tillföra producenten, arbetaren detsamma. Alltså icke
kapitalets innehafvande, utan utbytet för egen räkning af
de frambragta förbrukningsvärdena förskaffar i enlighet
därmed den ena delen af befolkningen stora orättfärdiga
fördelar på bekostnad af den andra. Så snart nämligen
utbytet af nyttigheter bedrifves individuelt, d. v. s. af
godtyckligt många personer blott för att förtjäna, kommer
äfven hela afkastningen af folkets arbete som egendom i
deras besittning, hvilka äro mellanhänder mellan produktion
och konsumtion; och dessa godtgöra därför producenterna,
arbetarne, med så mycket eller litet lifsuppehälle, som
ovil-korligen erfordras för att föra den anspråkslösaste tillvaro,
medan hela den öfriga alkastningen “förtjänas“, såsom
Busch hånfullt förklarar, af affärsmännen. Då det är
konsekvensen af det individuella utbytet, så måste man, för att
frånrycka affärsmännen det där öfverskottsvärdet, ersätta
det individuella utbytet med det “unifierade“, hvarvid all
handel ombesörjes för det allmännas räkning af anstäldt
och allönadt folk. Och denna omorganisation uppgafs skola
kunna lätt som en lek och positivt säkert genomföras på
basis af fri konkurrens och under iakttagande af den
fullständigaste aftalsfrihet. Arbetarklassen behöfde nämligen
endast upphöra med att vara kunder hos affärsmännen, för
att samtidigt göra kapitalisten och affärspiannen för alltid
oskadliga. För sådant ändamål behöfva arbetarne endast
organisera sig i konsumtionsföreningar, hvilka tillsammans
bilda en enda kompakt massa med en centralledning. En
handelslokal får man — anser Busch — öfver allt snart
tag i, och har man bara säkra kunder, så är ock genast
en lifskraftig, inbringande affär färdig. Det enda, om ock
oundgängliga vilkoret är, att hela arbetarklassen förser sig
med hela sitt behof i sådana bodar, hvilka återigen taga
alla sina varor från en och samma källa. Alla bodar äro
på samma sätt säkra och pålitliga kunder hos en-grosafiärer,
och dessa i sin ordning hos fabriken, hvilka bedrifvas
endast för arbetarklassens räkning. På sådant sätt uppstår
af sig själft ur den egna boden produktionsföreningen, den
egna fabriken, den sociala framtidsstaten.
Märkligt är, att Busch offentliggjorde dessa planer utan
att veta, att i England redan en stark rörelse var i gång,
som med sin praktiska verksamhet närmade sig dessa mal:
konsumtionsföreningsrörelsen. Den var det positiva
resultatet af den Owenska läran och agitationen, sedan
illusionens molnslöja var tagen därifrån. Owen hade uppmanat
arbetarne att bilda föreningar för att genom gemensam
produktion fylla sin konsumtion. Efter många felslagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
