Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
ett litet tillskott till bestridande af sällskapets
förvaltningskostnader. Om sällskapet vunne tillräcklig anslutning, så
skulle den slutligen centralisera all försäljning och i stället
för all handelsvinst helt enkelt sätta bestridandet af
omkostnaderna för magasinen och deras förvaltning. Och det
har verkligen lyckats Prudhons lysande dialektik att få
deqna tanke — att sätta producenter och konsumenter i
en fruktbringande förbindelse med hvarandra — in i den
franska arbetarvärlden, “Les grands artistesf ■— säger
Mau-passant — sont ceux qui imposent ä Vhumanitéleur illusion
particulière“.
I Tyskland däremot, där dylika tankar nu äro ganska
allmänna, funno de då endast ett tyst genljud: och därvid
märkligt nog bland de konservativa, där den ädle Viktor
Aimé Huber (1854) förklarade sig i det af kristlig anda
genomträngda associationsväsendet se den sociala frågans
lösning. Men alla hans välmenade ansträngningar att göra
aristokrater och konservativa politiker varmt intresserade
för grundadet af produktions- och distributionsassociationer
strandade •— och melankolisk uppgaf han efter några år
den resultatlösa kampen mot partivännernas likgiltighet.
Och socialisterna, som egentligen skulle ha varit de
när-maste att omfatta sådana ekonomiska tankar, ville först icke
höra riktigt något talas därom, då deras principer voro för
fast förankrade i produktionen förmedelst läran om
öfver-skottsvärdets frambringande. Därför ville ju ock Lassalle
påbörja proletariatets emancipation genom
produktionsföre-ningar, hvilka gjorde hvarje fabriks arbetare till dess herrar;
och Marx åter tänkte endast på eröfringen af alla
produktionsmedel af de producerande arbetarmassorna och stälde
på sin höjd i utsigt såsom en föregående afbetalning skyddet
af just dessa producenter genom den lagstadgade
normalarbetsdagen. Så kom det sig, att i Tyskland först helt
nyligen (1890) genom en utanför den socialistiska rörelsen
stående man kom att ske en vändning specielt mot den
privata handeln: den som gjorde det var ett lungsiktigt
(sedermera aflidet) handelsbiträde, Ernst Busch, som
sålunda Jämnade ett nytt bevis på den gamla satsen: “On n’est
trahi que par les siens“.
Busch utgår därifrån, att de kapitalegande personerna,
för hvilkas räkning produktionen af förbrukningsvärden
försiggår, endast representera en del af de människor, hvilka
för egen räkning ombesörja varuutbytet; men detta
moment vore i den moderna ekonomien det afgörande, då hvar
gång när en vara utbytes, äfven öfverskottsvärde uppnås
och arbetaren därigenom blir undanhållen sin lön. Den
sociala frågans kärna består följaktligen däri att undanrödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
