Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Är kärleken patologisk?, af Scipio Sighele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
698
Kärleken i dess högsta bemärkelse är alltid lidelsefull och
redan i ordet lidelse ligger det patologiska. En läkare skulle
tala om fixa idéer, om tvångsföreställningar och tvångskänslor
— och sådant ter sig för läkaren som egentliga
sjukdoms-företeelser. Det skulle icke hjälpa, att man komme med den
invändningen, att man i kärleken vore medveten om
tvångs-känslan. Det passar in på alla sådana fall, ja anses af Falvet
att vara ett hufvudsymptom. De belastade veta nästan alltid,
att de äro offer för en mani, utan att dock kunna undandraga
sig den. Det fins tvångstillstånd, som börja utan något
pro-dromstadium: på samma sätt uppstår äfven ofta kärleken
alldeles plötsligt: coup de foudre skulle icke ha blifvit en så
allmän fras, om icke sådana fall verkligen existerade.
Tvångstillstånd ha åtföljande somatiska företeelser: beklämdhet,
hjärtklappning, allmänt illamående. Och huru beskrifver Werther
sina kärlekskval? »Käre Vilhelm, jag är i ett tillstånd, hvari
de olyckliga måste ha befunnit sig, om hvilka man trodde
att de vore besatta af en ond ande. Det kommer ofta öfver
mig; det är icke ångest, icke begär — det är ett inre okändt
raseri, som hotar att slita sönder bröstet, pressar samman
strupen på mig!»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
