Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
706
träffade under mycket ogynnsamma omständigheter och därför
bör ovilkorligen göras om igen under lämpligare
förhållanden, verkade ganska enahanda. Jag skulle gärna önska,
att jag kunde inlägga något af en Fallströms eller Kléens
skönhetsdyrkan och erotiska värme i*mitt språk, för att ge
uttryck åt min ästetiska beundran öfver fröknarna
Borgströms och Gottschalks fägring, sådan den framträdde i
denna pjes, och jag skulle önska det, fastän jag nog har
en aning om hvar naturen slutar och konsten tar vid i sin
samverkan till ett sådant ästetiskt resultat. Men jag kan
tyvärr icke ens tiondedelen så mycket entusiasmera mig
öfver de båda unga damernas dramatiska talang i samma
stycke. Det förundrade mig, att icke fröken Borgström
kunde återge sin Molièreska subrettroll betydligt friskare,
bredare, piggare och saftigare. Jag hade alltid föreställt mig
att den unga fröken skulle inombords ha betydligt mycket
mera humör än hvad fallet tyckes vara. Efter “Den
kritiska åldern" vet man, att hon kan vara en riktig liten
sat-unge, om detta expressivt oförbehållsamma uttryck ej
anses alltför obelefvadt, men det tyckes vara satungar af en
helt annan cert och ej af de frispråkiga Molièreska
subret-ternas, som ligga för hennes väsensegendomlighet. Olyckan
kan dock vara den, hvilket jag har anledning att misstänka,
att unga fröken — liksom i parentes anmärkt äfven fröken
Gottschalk — är i oroväckande grad gripen af “den honette
ambition" att göra intryck af fin och söt. Sådant är ju
mycket smånäpet och slår an på en del af publiken, men
— tråkigt och okonstnärligt. Finheten skall komma
naturligt och osökt, ej verka artificielt och som vore den klädd
i snörlif eller trippade strängt korrekt sina af dansläraren
föreskrifna pas. En som förunderligt nog gjorde intryck
af att i tekniskt hänseende vara icke på långt när tekniskt
färdig och som var så att säga något gänglig i sina
rörelser var fröken Gerda Lundeqvist i ifrågavarande stycke.
Jag vet icke riktigt, om det är från samma
Molière-pjes eller någon annan sommarpjes jag företrädesvis
minnes en af det Kanftska teaterkonglomeratets unga herrar
vid namn Klintberg. För att tillhöra den nuvarande
generationen af svenska “Jeunes premiers", var han i viss mån
ganska observationsvärd för sin icke oäfna figur. Men om
han därjämte verkligen är, som en annan tidskrift vänligt
nog vill, att hänföra till den lilla, mycket lilla kretsen af
"verkligt intelligenta artister" — därom sväfvar jag ännu
i den fullständigaste ovisshet, åtminstone hvad hans
intelligensgrad beträffar. Men i fråga om artistskapet är jag
afgjordt skeptisk. Annu i somras åtminstone stod han kvar
pa elevens ståndpunkt, i all synnerhet hvad röstorganets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
