Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7^7
utveckling och användning samt hållning och sätt att föra
sig beträffar. I dessa afseenden var han näppeligen ens
så pass färdig, att han bort visas fram inför en
hufvud-stadspublik, om också endast på sommaren.
“Spökhotellet", Djurgårdsteaterns sista och kolossalt
framgångsrika sommar- och höstpjes, har råkat ut för en den
allra häftigaste fördömelse af Svenska akademiens och Vårt
Lands föreningslänk C.D. W. för ‘-oanständig idiotisin“ och alla
möjliga fula egenskaper, men däremot af förutnämda
korrekta tidskrift fått betyg både på kvickhet och rolighet.
Lustig och skrattretande i allra högsta grad var den sannerligen,
med sin ytterst behändigt intrasslade och slutligen lika fyndigt
utredda situationshärfva. Huru högt på kvickhetens
rangskala den är att sätta, kan ju vara en smaksak och beror
väl dessutom alltid på vanan och lusten att vid bedömandet
abstrahera ifrån det “vågade“, som obestridligt genomsyrar
det hela. Pjesen gick på det hela ganska raskt och
hurtigt och tillfredsställande bra; särskildt gäller det om hrr
Elia-son, Lundberg, Hultman, fru Hagman m. fl. Fröken
Borgström skulle äfven här godt ha kunnat släppa sig mera lös.
Fröken Rustans komiska styrka ligger förnämligast och
oftast uti den pipiga rösten och sättet att styra till sig till
det yttre. Så ock här i viss mån.
Bland höstens teaterhändelser skulle väl ett gästspel
af en sådan konstnärinna som Ida Aalberg antagas ha
intagit en af de mest bemärkta platserna, men om man trodde
så på förhand, gjorde man upp räkningen utan värdfolket,
och värdfolket var i detta fall bokstafligen den något
egendomliga Dramatiska teatern och dess direktion. Det borde
ha legat i teaterns eget välförstådda intresse att göra allt hvad
på den an kom me, för att ett gästspel af den förnämsta
konstnärinnan från ett land, med hvilket vi stå i så intima
och gamla förbindelser och där för resten vara egna tå
verkliga och många kvasiartister alltid gästvänligt mottagas,
skulle komma att försiggå under gynsammaste möjliga
omständigheter, samt att för sådant ändamål ha med verklig
omsorg valt repertoar, bestämt pjesernas inbördes ordning etc.
Att teaterns direktion försummat åtskilligt i det afseende,
är tydligt, hvilket kan tyckas litet besynnerligt, fastän icke
vi känna oss särskildt häpna däröfver. Det förundrar oss
icke häller, att en och annan af teaterns damer omöjligt
kunnat fatta lämpligheten af ett gästspel, når teatern var
nog lycklig att disponera öfver deras talanger, ocli i samband
därmed visade sig smått okunniga om hvad både yanlig
och kollegial belefvenhet och uppfostran eljes anses fordra.
I samband härmed tillåter jag på ganska goda grunder mig
framställa den supposition, att det mindre smickrande
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
