Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - I fjällen, bilder från Lule lappmark, af Ernst Didring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fjällen.
Bilder frän Lule Lappmark.
Stort och. vildt, kringgärdadt och genompyrdt af
tusentals myrar ligger Lappland, detta vårt framtidsland, likt en
enorm skatt af malm från Kölens taggiga ryggrad af is
och snö ända ned till Västerbottens och Norrbottens gröna
näjder.
Ännu för några årtionden tillbaka orördt af den s. k.
högre kulturen, rullar nu ånghästen fram genom dess
östligaste delar, och civilisationen med sin förtrupp af
brännvin och läseri kryper långsamt men säkert in i landet upp
mot fjällen.
Geologen analyserar malmen och ingeniören slår
sand-och stenbroar öfver de milslånga myrarne; längs
järnbryggan, där lokomotivet rastlöst rullar genom vildmarken, tåga
nybyggare fram, och snart har Sverige mist sitt sista
nomadfolk, just då man först upptäckt, att detta värkligen var
ett folk för sig.
Ännu vandrar väl fjäll-lappen med sina renar fram och
tillbaka vår och höst längs dalgångarna, där älfvarne vältra
sig fram genom björk- och granskogarne; ännu ligga
lapp-vistena orörda här och hvar vid de knappt skönjbara
sti-garne, som förfädrens renar trampat genom århundraden;
ännu reser han sih hvita sommarkåta vid fjäilsjöarnes
stränder och låter hjordarne fria ströfva omkring hela
sommaren, men ändå går fjäll-lappen sin undergång till mötes, och
inom kort skall hans lif vara endast en saga från fjällen.
Ty det är ett faktum — trots alla statistiska
uppgifter! — lapparne dö ut, dö, emedan det så behagar naturen
och som ett nomadfolk efter utvecklingens lag vanligen gör,
när det törnar ihop med en högre kultur.
Undan för undan drar sig fjäll-lappen upp mot snön.
Förut gick Lule-fj äll-lappen med sina renar ända ned till
kusten, nu stannar han, skrämd af de brinnande skogarne
och hotad af mord på sina hjordar, redan of vanför
Jokk
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
