Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Carl Larssons freskomålningar, af A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7V
vi alltför väl och vis-å-vis “ väggmålnings frågan “ tyvärr
alltför väl. Vi må icke betvifla möjligheten af att hrr
Wirsén och Zettervall konsekvent hört till oppositionen i
den Larssonska målningsfrågan ända från skissernas
bedömande o. s. v., till dess deras slutliga och nedrifvande
omdöme släpptes ut till allmänhetens kännedom. Men
hvar-för skulle det då komma ut och komma ut på ett så
uppseendeväckande öch för konstnären förolämpande sätt? Hvad är
det som nämden haft rättighet att offentligt göra
anmärkning mot? Har den rättsligen och rimligen ens kunnat
anmärka på en enda sak, annat än på en eller annan nyans
i färgen, sedan den en gång gillat kartongerna, hvilka
konstnären “punsat“ (= kalkerat) öfver på murytorna, samt sedan
nämdens majoritet erkänt att konstnären troget följt
kartongerna samt gjort ett solidt och godt arbete? Det är
väl icke meningen, att konstnären skall uppgifva hela
sin personlighet i sina arbeten och plottra dit retuscher,
efter hvad det kan behaga falla en hvar af nämden in att
önska? Nej. Det stora alfresco-arbetet är utfördt och
juridiskt taget gilladt. Felen och svagheterna komma att
stå för konstnären i dag och för framtiden. Ingen skall
vid betraktandet af dessa sex målningar förebrå den eller
den af nämdens ledamöter, om det eller det partiet
möjligen kunnat hållas mörkare eller ljusare eller det eller det
ansiktet kunnat modelleras mer eller mindre etc. etc.’ En
framtida forskare uti protokollen och handlingarna rörande dessa
väggmålningars historia skall snarare förvåna sig öfver en nämd,
där somliga spelat rollen af småviktiga konstkritici de där roat
sig med att leta upp småsaker för att ha någonting att klandra.
På hvad är det de, som ogilla, anmärka? Allt! Hvad
är det åter de, som gilla, tycka om? Nästan allt. Det är
den gamla historien om taflan och kritstrecken.
Att målningarna hållits i platta konturerade partier,
fria från modellering i färger, är ju ett till vägagående, som
konstnären så afsiktligt och konsekvent fasthållit vid och
ansett för sin sak, att det måste betraktas som hans
individuella teknik, och då vore det störande att se ett eller
annat föremål vika ur den anlagda hållningen genom
af-rundande modellering. Om ett eller annat ansikte kanske
ej är fullt porträttlikt, så var nog porträttolikheten
densamma på kartongerna, och där hade anmärkningen varit
på sin rätta plats. Det vill’ ju t. ex. förefalla, som om
Lovisa Ulrika fått en något för stupid profil. Man tänker
sig gärna hos denna bildade och intelligenta person ett
liffullare uttryck. Man kan vidare icke neka till, att såväl
Taravals ritskola som en modellsittande konung äro bra
obetydliga motiv för att förevigas af en betydande konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
