Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - En mosaisk lagskapelsehistoria, af Ladulås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75i
Denna lilla Stockholmsparagraf hade stält landsortens
utländska mosaiska bekännare i en vida gynsammare
ställning, än den de utländska judarne i hufvudstaden intogo, samt
under åratal åstadkommit oreda. i hufvudstadens
kyrkoskrif-ningsförhållanden. Medan i landsorten bosatta judar hade
skäligen lätt att blifva där inskrifna samt erhålla nödiga
betyg, kunde en dylik med flyttningsbetyg försedd person
ändock vägras inskrifning i Stockholm, eftersom
naturligtvis de territoriela församlingarnas presterskap icke ville
in-skrifva personer, hvilka syntes uppenbarligen böra tillhöra
annan, icke territoriel, församling. Och då sådana personer
lära hafva blifvit förvägrade rätt att mantalsskrifvas också,
såsom varande i saknad af inflyttningsbevis, så finner man
att de (månne genom outredda naturkrafter?) råkat in i en
återvändsgränd. Genom att icke vara mantalsskrifna, hade
de vida svårare att styrka sig hafva varit bosatta här de
tre år, som jemte öfriga kvalifikationer möjliggöra deras
försök att blifva upptagna till svenska medborgare. Den
nya mantalsskrifningsförordningen klargör dock numera
otvetydigt utländings rätt och skyldighet att mantalsskrifvas.
På detta sätt förblefvo emellertid oskrifna åtskilliga
ryskjudiska familjer, af hvilka dock många varit bosatta i
landet flera decennier. Och icke blott dylika ostridigt
utländska undersåtar, utan äfven sådana föräldrars i Sverige födda
barn, som här hafva sitt förvärf, betala skatter och
fullgjort värnplikt, hvilket sistnämnda dock ingalunda åligger
utländingar, förvägras inskrifning i mosaiska församligen.
Då den nya kyrkoskrifningsförordningen af den 6 aug.
1894 trädde i kraft, skulle man kunnat tänka, att ofvan
citerade paragraf i mosaiska församlingens “Ordning" skulle
vara, ehuru icke särskildt omnämnd, upphäfd, då densamma
synes verkligen innehålla mot den nya förordningen
stridande principer, i det att paragrafen från kyrkoskrifning
utesluter en stor del personer och det till på köpet särskildt
hvad Stockholm beträffar. Det ‘föreföll otänkbart, att en
dylik alldeles enskild församlingsordning skulle kunna influera
på tolkandet af den nya kyrkoskrifningsförordningen för riket.
Emellertid har nu K. M:t, med upphäfvande af
öfver-ståthållareembetets beslut, i nu ifrågavarande mål förordnat,
att klaganden, hvilken ostridigt är utländsk undersåte, icke
mot stadgandet i § 1 af k. resolutionen angående ordning
för mosaiska församlingen i Stockholm den 12 juni 1882
kan anses vara mecllem af nämda församling och då
jem-likt § 2 mom. 1 b) af k. förordningen angående
kyrkoböckers förande den 6 augusti 1894 en’dast den, som tillhör
till egen kyrkobokföring lagligen berättigad mosaisk
församling, skall under gifna förutsättningar i dess kyrkoböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
