Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den internationella socialistkongressen i London, af Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
Den internationella socialistkongressen
i London.
En internationell socialistkongress, som alla skratta åt
och ingen är rädd för, är ett stort och präktigt framsteg.
Världen börjar vänja sig vid och känna sig hemmastadd
med socialismen. Jag, en socialist, är inte längre en del
af det röda spöket; jag är bara en löjlig företeelse. Nåja,
jag inrangerar mig under de ändrade förhållandena. De ge
mig medvind, göra mig god vän med alla människor;
hädanefter skall jag tolereras och åhöras lika älskvärdt som
hvarje annan politiker.
Och nu, då världen och jag sålunda stå på den bästa
fot med hvarandra, är jag villig att uppriktigt erkänna, att
det icke fins några mera absurda personer på guds gröna
jord än socialister och att deras internationella kongresser
äro deras absurditets kritiska ögonblick. Mén du kära
småleende värld, lägg väl märke till, att detta medgifvande
visst icke gör oss af med dem och befriar oss från
nödvändigheten att tänka vidare på dem — tvärtom. Allt
mänskligt framåtskridande kräfver, att banbrytarne måste vara
villiga att göra sig själfva till dårar och åsnor.
Den förnuftige söker att lämpa sig efter gifna
föi-hållanden; dåren däremot söker envist att lämpa
förhållandena efter sig själf.
Bägge ytterligheterna ha sina ofördelaktiga följder.
Allt för mycket förnuft öfvergår lätt till feghet och
servi-lism och allt för mycken dårskap i martyrskap. Jag håller
nu själf fast vid min bleknande dårskap som en motvikt
mot mitt växande sunda förnuft med samma ihärdighet,
hvarmed jag förr i tiden höll fast vid mitt lilla sunda
förnuft som skydd mot min kolossala dårskap. En ung poet
börjar alltid med en förunderligt klok hjälte, en gammal
skald — Wagner t. ex. — slutar med “en absolut idiot“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
