Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den internationella socialistkongressen i London, af Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
755
Att bevisa att en rörelses anhängare äro dårar, är
således icke blott att ge en antydan om, att de sannolikt äro
mycket talrika, men också att fastslå, att rörelsen verkligen
bebådar en ändring i samhällsordningen. Hvad
statsmannen har att undersöka är icke, om en rörelse är förnuftig
eller dum, men hvar i den finnes den solida kärnan af
praktisk politik. Ty endast tanklösa människor tro, att där
kanske icke fins någon sådan kärna. Kärnan är blott alltid
omhöljd af en tät massa dumhet. Det är naturens ordning.
Torsken måste lägga en million ägg för att vara förvissad
om en enda arfvinge. Likaså måste en social rörelse
föreslå minst tio omöjliga reformer och absurditeter för att kunna
få en liten förnuftig reform genomförd. Det är så
naturens väg. Kristendomen måste insvepa sig i drömmar om
ett gyllene kommunistiskt tusenårigt rike för att få
uppförd medeltidens feodala samhällsordning. Manchesterskolan
i nationalekonomien måste lofva hvarenda familj dess
ordentliga dagliga bröd med den eviga freden till på köpet, endast
för att få frihandel och 51 års världsutställning.
Äkten-skapsreformatorerna förkunna den fria kärleken, för att
möjligen därigenom åstadkomma det moderata resultatet att
man kan bli kvitt försupna, brottsliga eller sinnessjuka äkta
män eller hustrur. Man måste slå på stort med dylika
drömmar och löften, om något praktiskt resultat skall
uppnås. Socialisterna ha tillvunnit sig världens
uppmärksamhet genom att framställa den af dem eftersträfvade
industriella kollektivismen som en öfverhimmelsk kombination
af kommunism, anarki, öfverflöd, fred, fri kärlek och allt
möjligt paradisiskt. Och det är otvifvelaktigt, att den
förverkligade socialismen skall förhålla sig på samma sätt till
socialistiska profeters drömmar och löften, som den
verkliga världens kristendom förhåller sig till evangeliernas
kristendom.
Människans inbillningskraft, fantasi och
teoriproduceran-de förmåga delar torskens fruktbarhet;- men den
praktiskpolitiska förmågan är endast rudimentär, och det material,
den arbetar i, är hårdare och mera obekvämt än det, hvaraf
den drömmande teoretikern fabricerar sina syner och
“öfver-tygelser“. För att åstadkomma endast det enklaste
praktiska resultat, måste inbillningskraften lägga en otrolig mängd
teoriägg, som aldrig bli till något. Den mängd dråpliga
lögner, som måste köras i vanliga valmän blott för att
förmå dem att lägga sin röst i urnan, skulle förvåna alla
med undantag af “praktiska politiker“. Oftast ha
valmännens hänförelse, tro, drömmar, förhoppningar och
förväntningar icke det minsta att skaffa med de praktiska
möjligheter, som blifvande ministrar och habila politici åsyfta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
