Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Några tankar om kultur och moral, af Bror H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77^
ockrets och kulturens förgiftade pilar, dä skulle de fasa. Och
de skulle dä måhända börja anställa jämförelser af annat slag
än de vanliga mellan genomsnittsmannen och den ovanlige och
finna, att den sistnämnde långt mer är värd deras sympati. Men
hvad blir i stället lönen för striden, för uppoffringen, för
samvets-grannheten mot kvinnan? — En bruten helsa och verldens hån
och i detta kvinnans, såväl den bildades som den obildades, såväl
konvenanskvinnans som den icke emanciperades 1 Olyckliga
individ, offer för de förvända samfundsformerna, offer för den skefva
uppfostran, offer för brytningens tidehvarf!
Låtom oss lägga märke till det beaktansvärda förhållande, att
i ett tidehvarf af djupaste sedeslöshet och lösaste moralitet man
mer än någonsin förr är ängslig och rädd för allt sannt naturligt.
Hur mången kvinna blyges ju ej t. o. m. blott af att fä höra talas
om de mänga i museer tillgängliga sannt konstnärliga alster af
bildhuggare- eller målarekonsten, som vilja söka återgifva de
mänskliga formerna i deras sanna natur, då däremot halfnakenheten i
förbund med alla tänkbara, könsdriften genom idéassociationen långt
mer uppeggande kulturmedel framställer de kvinliga formerna fullt.
»comme-il-£aut». Och det som gör saken verkligt hemsk är, att
det stora flertalet kvinnor, änskönt de äro åtminstone halft
medvetna om den eggelse, de härutinnan förorsaka, dock äro ur stånd
att sätta sig in i mannens tankegång härvid: att gå till bottnen och
ej blott på ylan! Det gifves bestämdt ingen i grunden ädel ung
man, som vid betraktandet af ett kvinnogestalten sannt framställande
konstverk, vare sig på duken eller i marmor, ej intages af en mer eller
mindre upphöjd känsla för den naturens storhet, som fått sitt yttryck i
en sådan bild, hvilken känsla blir starkare eller svagare i den män
konstverket afser att genom bilden låta det andliga elementet framträda
såsom beherskande det kroppsliga. Detsamma gäller om
betraktande af en fullt naken, lefvande kvinna. Skulle denna kvinna i
ansigtsuttryck och åtbörder låta spegla en af sinliga drifter
öfver-vägande uppfyld natur, blefve intrycket, liksom bilden af en sådan
kvinna, gifvetvis af öfvervägande sinlig art, men, märk väl, ej ens
tillnärmelsevis i den grad, som om samma kvinna vore halfklädd,
och vida mindre, än om hon stode där »i full paryr», utstyrd med
alla kulturens hjälpmedel!
Dock är för de människor, som vilja göra anspråk pä att
kallas verkligt bildade, denna nu berörda, tanklösa uppfattning af
sådana konstvärk fullkomligt främmande. Men när någon med
snillets éldsk^t söker att för sig själf och andra måla en idealbild
af mänsklig tillvaro med en moral, oberörd af kulturens förbannelse
och stående så högt öfver konvenans-moralen, att den för dennas
vapendragare är ofattbar, när han i poesiens dräkt låter den finaste
och underbaraste handling i hela människolifvet framträda ohöljd
för världens ögon likt antikens ädla marmorbilder — då förenar
sig den största delen äfven af dessa »värkligt bildade» med massan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
