Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Några tankar om kultur och moral, af Bror H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
773
i veropet öfver den, som vågat något sådant. De visa därmed,
att de hysa samma råa och simpla uppfattning af saken som
denna, ja just den simpelhet bära de själfve inom sitt bröst, som de
vilja söka med alla till buds stående konvenansmedel påbörda
snilleverkets skapare. Och de kunna ej fatta, att det ej är naturens
eget storartade majestät, som bär skulden till de konsekvenser i
sedligt afseende, hvilka genom läsandet af dikten kunna inställa sig;
de se ej det öfver allt kringsmygande sinliga giftet, som gradvis
förpestat de ungas fantasi, de se ej heller, att kulturen kräfver sina
offer. Att dikten kunnat vara i vissa detaljer något annorlunda, är
en relativt taget mycket betydelselös sak. Själfva sakens
beskrif-vande och hufvuddragen däri — det är grundstenarne, och om
ynklighetens svenner aldrig så mycket söka att kullstörta dessa, så
lära de nog få göra sig besvär förgäfves. Med all denna simpelhet
i uppfattningen sammanhänga på det närmaste de vanvettiga
angrepp på ’ diktarens personliga rätt som människa, som i så rikt
mått slungats mot honom. De studsa alla tillbaka till sina
utgångspunkter. Det finnes för öfrigt aldrig enklare sätt för
dussinmänni–skan att få ur verlden en för hans trånga tankesfer främmande
lifsåskådning.
Låtom oss bemärka den stora skilnad beträffande inverkan å
ett ungt, ännu ej alldeles fördärfvadt sinne det förefinnes mellan ett
skådespel eller en musikpjes med ämne från gångna tider och med
sådant från den närvarande. Ett allmänt kändt teaterstycke, som spelar
i det gamla Hellas’ dagar, och hvilket otvifvelaktigt är af det mest
lättsinniga och sinliga innehåll, inverkar absolut ej alls i den grad sinligt
retande som t. ex. ett stycke af ungefär samma grad af sinlighet och
lättsinne, spelande i det moderna Paris. Hvarför? Jo, i de
skaldekonstens och musikens alster, som beröra gångna och främst
antikens tider, samt i dessa tiders klädedräkt tycker man sig under
det sinliga skalet skönja en fläkt af poesi, som vår tids
klädedräkt alltid, motsvarande skalde- och tonkonst ofta sakna. Helt
visst är särskildt klädedräkten ett högst viktigt moment i kapitlet
om sedlighetsfrågan. Den nuvarande tiden låter oss klart se
detta. En mycket gammal företeelse i det sällskapliga lifvet, hvilken
i sig förenar tonkonstens och klädedräktens olika karaktärer samt
stundom äfven skaldekonstens, är dansen. Hvart den moderna
dansen pekar, ligger för hvarje tänkande i öppen dag. Denna
riktning, som i sig innefattar såväl själfva dansen som de med
densamma oskiljaktiga, ofvannämda tillbehör, gör dansens ändamål
till i hufvudsak något alldeles motsatt det ursprungligen afsedda
och, för att taga exempel från nära håll, i våra egna idealiska
folkdanser tydligen framträdande. Det ligger i dessa senare en stor
uppfostrande betydelse, såväl ur sedlig och fosterländsk som ästetisk
synpunkt. Hvilket föremål för stridiga omdömen har ej dansen
varit och är det än i dag! I detta som i allt annat gäller det
:att skilja hvetet från agnarne, då det eljes kan hända, att man i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
