Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Från Stockholms teatrar, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
så mycket till och med att eljest mera kritiska kanske
icke kunde undgå att få sina betänkligheter för
tillfället nedtystade.
Lika litet som pjesen “Offrad“ i och för sig, öfversatt
och bearbetad af den som ryktet konstituerat till direktör
Fredriksons smakråd och högsta litterära auktoritet under
senare år, gärna kan uppväcka något djupare och
långvarigare intresse, lika litet var utförandet egnadt att göra
det. Från detta generella påstående torde dock i viss mån
undantag böra göras till förmån för fru Hartmanns
Enri-queta, som var det enda af mera verklig konst, som från
detta program är att anteckna. Detta är så mycket mer
anmärknings- och erkännansvärdt, som rollen i fråga icke
tillhör de genrer, inom hvilka fru Hartmanns talang
vanligen vinner sina triumfer och för hvilka hennes naturell
samt utseende kanske mest lämpa sig, hvadan hennes
talangfulla spel icke kunde till fullo åstadkomma den verkan, som
det under andra förhållanden skulle kunnat. Men fru
Hart-mann eger den tekniska virtuositeten i mycket hög grad i
sin hand, och flerstädes i pjesen visade sig denna sida af
hennes talang i sin glans. Dock icke så mycket i sista
akten, där dödsscenen gick ganska verkningslöst förbi. —
I parentes anmärkt gjorde denna sista akt, där de båda
små uppretade flickorna-fruarna stodo i harnesk mot
hvarandra, litet för mycket intryck af en dockteater med
dess mordiska konflikter. — Fru Hartmanns spel var
smidigt och nyanseradt och öfvergångarna skedde mjukt och
naturligt utan tvära af brott eller — för att använda en
typografisk term — utan stora mellanslag. På samma gång
gjorde spelet intryck af en verve, som höll sig fördelaktigt
fri från yttre larm och bullersamma åthäfvor och
effektmedel. Ypperliga voro hennes kattlikt mjuka inställsamhet
och småleende falskhet. Det behagliga intrycket af fru
H:s talangfulla spel motsvarades förträffligt af charmen af
hennes yttre intagande apparition och elegans.
Den tacksammaste kvinliga hufvudrollen i stycket skulle,
utförd af en verklig tragedienne, af fru Håkansson eller
Ida Aalberg t. ex., antagligen kunnat göra ett djupt och
gripande intryck. Af Dramatiska teaterns egna krafter
hade, vill det synas, samma roll mest lämpat sig för fru.
Sandell, då den antagligen verkat och blifvit mera hvad
den borde bli, än hvad nu kunde sägas vara fallet, oaktadt
fru Lundbergs erkännansvärda bemödanden. Det var ett
mycket duktigt arbete af fru Lundberg, f. Seelig, troligen
det bästa hon åstadkommit under sina experiment som
tragedienne. Det var i hennes spel en ovanlig energi och kraft,
som mången gång måste verka bestickande på omdömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
