Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Per Hallström, Briljantsmycket, anm. af E. Idm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
personers röster man läser om — talar han sig in i
läsarens intresse likaväl som i härbärget öfver natten.
I T id korsvägen åter framställes en stackars afsigkomling,
som storindustrien, kanske tiden med sin sjukdomsbacill i
viljan, sm olust i karaktären, drifvit ut på bygdestigarne. Men
sådan han står där vid korsvägen, stackarn, medan
vinterdagen hder mot sitt slut och kölden kniper i honom som
tänger och han har så lång, lång vandring framför sig med
endast ovisshet som slutmål — sådan bränner han sig fast
i ens minne. Och man gör sig frågor, som endast
framtidens sociolog förmår besvara, och man ängslas och blir
samvetssjuk för sitt varma rums skull och tänker, att med
denna enda lilla tendensdikt har Hallström gifvit allom en
svår nöt att knäcka och beredt sig själf en plats på
bokhyllan, som man alltid igenkännande återfinner med en väns
nickning och ett “tack“!
Amor är en berättelse i Bret Hartes stil. Ty ur det
lilla, löjliga och fattiga i lifvet drager här förf, de vackra,
sympatiska trådar, hvarmed han flätar sin historia och vet
att omsätta läsarens bittra medömkan i den lenare
medkänslan såsom slutackord.
Berättelsen Ett antikt porträtt åter visar janusansikte:
den högvälborna döda, som ännu ifrån sin stelnade ro
synes le sitt lurande, voltaireskt ironiska löje åt lifvet, och
författaren, som dikteriskt ler ett varmblodigt leende åt —
alldeles detsamma. Den högvälborna har ett leende, som
tågade dunkla minnen om hvad lifvet gaf och lifvet tog
för hennes brustna syn, som lyssnade hon tvifvelsjukt till
klangen af ett löfte från lifvet om återuppståndelse. Och
författaren, han ler humoristiskt, medan han kvickt och
fyndigt komponerar sin tafla af underdånig fjollighet, af
bondpigenaivitet och högtrafvande gesällsvartsjuka.
Men därigenom att båda janusansiktena le och le åt
samma sak, åstadkommes full konstnärlig helgjutenhet i
bilden.
Af de tre skisserna från Greklands forntid verkar
isynnerhet Hekale med betagande äkthet, ehuru alla tre
stämplas af helleniskt genomskinlig klarhet och måttfullhet.
Per Hallström torde äga sin förnämsta styrka såsom
ordvirtuos. Man erinre sig exempelvis Abisag, en tidigare
novell, och naturskildringarna i I blå skogen. Hvilka
målningar med ord! Förf, har kommit förbi svårigheterna vid
detta diktens “efterh vartannat “ och med sin penna nått
mästerskapet vid måleriets tacksammare “jämtehvartannat“.
Men än mer, ty såsom det berättas om den franske
konstnären, att fåglarna kommo och hackade på de vindrufvor,
han målat på en skylt till ett värdshus, så kan det också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
