Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Operarevy hösten 1896, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802
hennes mer komiska uppgifter kan försvaras (t. ex.
Marcelli-nas »Ömma gosse!»), men som något stör i andra roler (t. ex.
Hedvig Tells recitativ: »Ren solen strålar från det höga»).
I alla fall är fru S. en så rutinerad och alltjemnt intresserad
artist, att hon gerna kunnat uppmuntras med alternering i
Madam Quicklys parti i op. Falstaff.
Fru Rundberg gör deraf »en ung dam af obestämd
kaliber», såsom tidn. D. N. uttrycker sig, mer piga hade tidn.
nog Önskat. Emellertid gaf fru Gætze i Berlin rolen ungefär
på samma sätt, ehuru med större naturlig vis comica och
röstfägring. Fru Rundberg gör emellertid sitt bästa och
tenderar med tiden kunna sköta duenne-roler, då nu snart farväl
måste sägas åt favoritrolerna Carmen, Leonora m. fl.
ungdomsminnen.
Fru Linden har triumferat i Köpenhamn och undertiden
har fru Rundberg passat på och löpt igenom hennes roler
här, der hon — icke triumferat, utan afskräckt folk, från
Carmen, t. o. m. på Don José-Ödmanns födelsedag — då kan
man veta.
Fru Lindens Orfeus skulle kunna föra sin triumf-char
jorden rundt. Den är förträffligheten sjelf, öfverträffande t. o. m.
Delna i Paris. Pauline Viardot-Garcia hade nog samma
stilfulla föredrag och eklatanta plastik, men ej Mathilda Lindens
utseende eller sköna röst. Deremot var Viardot innerligare,
särdeles i den stora arian, der hon samlade alla sina rika
krafter till ett gripande helt af vemod, stigande i crescendo till
skärande förtviflan. Här hos oss är vår. Orfeus för kall och
enformig.
Fröken Petrini har haft den sorgen, att hennes
bravuropera Lakmé, hennes pateift, måst nedläggas, derför att
operastyrelsen ej prolongerat kontraktet med förläggaren — också
ett arrangement, då flera af teaterns artister ha bland sina
bästa roler häri. Man sökte soulagera artisten med Philine i
Mignon och det gick charmant till en början — andra aktens
spelscen t. ex. har ej på mycket länge hos oss fått sådan
dosis kokett elegans och förförande lif. Men så kom det
bekanta stora grälet bakom kuliserna, då Philine trots allt kom
ner ur sin klädloge i empire (flera år före empire-tiden) och
hr Rundberg rasade och fasade med det resultat, att
sångerskan af idel nervositet sjöng sin Titania-aria ins Blaue hinein.
Sedermera, intvingad i anständig rococo, sjöng Philine bättre
andra aftnar, men har alltid varit förargad åt det hela och
aldrig lydt inropnings-applåden vid aktens slut. Bättre artade
sig Gounods Baucis, hvars stora koloraturaria ej förr fått ett
så kompetent utförande här, och der äfven karakteristiken
lyckades rätt bra, om man än saknade det individuella
poetiska behag, hvarmed Olefine Moe öfvergöt rolen 1879 vid
ope
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
