Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Operarevy hösten 1896, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o3
rans première i Sverge. En annan af Moes glansroler,
drottningen i Kronjuvelerna, har frk. Petrini också fått öfvertaga
ungefär med° samma resultat: öfverträffade företrädarinnan
vokalt och låg under i intagande grace och detaljerad
per-songifning. Relativt var dock rolen i vissa fall för frk. P. ett
framsteg: hennes besynnerliga dalfranska svenska börjar hyfsa
sig och i somliga fall skötte hon dialogen verkligt bra,
pointe-radt och nätt. Koketteriet kunde visserligen ibland ha varit både
finare och mer intelligent, men i ersättning återgaf frk. P. de
vekare känslorna, der kärleken lyser fram, med värme och
behag. Vi föreställa oss, att friherrinnan von Stedingk f.
Gelhaar, numera fru Wallensteen — den bästa Katarina som
här funnits — skulle kunna ge värdefulla råd både åt denna
och andra Auber-prestationer, om ock hennes egen blixtrande
briljanta Katarina med dess pikanta grace, dess eleganta
koketteri och förhexande skönhet ej kan återtrollas. Friherrinnan
Armfelt, född Landelius, skulle kanske på sitt håll kunna
upplysa frk. Frödin om huru en rol som Kronjuvelernas Donna
Diana bör ges, lätt, skälmskt, behagfullt kokett och ej så der
i den tunga, stora stilen, som frk. F., van vid andra stilar,
släpar fram den. Särskildt dialogen borde grundligt
reformeras, rösten läggas lägre ner o. s. v. Sången var bättre,
dril-larne öfverträffande frk. Petrinis, som i stället tog skadan igen
i staccati-variationerna af den stora för en koloraturscen mer
än vanligt spirituela och välplacerade arian: »Ah je veux
briser ma chaine!»
Fru Bosse-Möller (f. d. Sterky) har sjungit Jolanta, Aubers
Zerlin<% Mignon med den— ah! hvilken behaglig dröm! Men
k. operastyrelsen är en obehaglig realitet. Fru S- har den
fortfarande ej engagerat. Hvarför?
Fröken Thulin har i st. fått försöka sig på Mignon och
gifvit rolen som en ypperlig maskin. Allt på sin plats, allt
väl uppdraget, smordt, igångsatt — men något individuelt,
något eget, något temperament — sök ej? Mahända kan
slikt komma, måhända ej! Poetisk känsla, lif, själ — seder
hvad rolen bönfaller om, stor sak i metronomaktig
punktlighet och väldresserad fermeté. Trots dressyren gjordes flera
punkter alldeles rasande, som t. ex.:
»Aux passants je tendrai la main
Et sans attendre qu’on ordonne
Je danserai gaiment pour un morceau de pain.
(s’efforcant de rire) Ah! Ah! Ah! Ah! Ah!
(fondant en larmes) Ah! Ah! Ah!»
Hvarför här ej lyda föreskrift, utan lipa bums!!
Fröken Kragballe har ocksa sjungit Philine, leende och
förbindligt, dumt och tomt, som det mesta denna framskuffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
