Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsertsäsongen, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
vis ^något uttröskade repertoir: Gynt-suiten, Holbergsbilderna,
Stråkmelodierna (af kaffekonsertorkestrar så ofta strypta) o’,
s. v. Fler sångkompositioner borde ha gifvits, nu voro
programmen alltför enahanda. Några nyare sånger, mindre rent
musikgifvande än literärt-poetiska, gåfvos af fru Möller, f.
Bosse — som, Griegsinspirerad, i vissa nummer öfverträffade
den mer än nog beundrade om ock goda romanssångerskan
Nansen, som tycks behöfva den tragiska bakgrunden af
Nord-pols-bortkommen man för att väcka fanatismo. Nu sen
Nansen återkommit, gråtes det oändligt mycket mindre bland fruns
auditorium. Äfven herrar Lundquist och Forssell biträdde
och lyckades godt, den förre naturligtvis särdeles. Grieg var
mycket belåten med sitt material här, äfven med kritiken —
utom den kända »idiotiska», till hvilken olycksfågel vi en
annan gång återkomma — måhända.
Fru Nansen gjorde som sagdt denna gång endast hälften
af den lycka, hon gjorde under mannens betänkliga frånvaro.
Hon är ingen stor romans-sångerska —- ingen Sanderson eller
Alice Barbi — men en god sådan är hon, ehuru i vissa fall
öfverträffad af våra egna, både nuvarande: Dina Edling, Ellen
Norgren — som ock 70 och 8o:talens.: Fredrika Stenhammar,
Olena Falkman, Louise Pyk Varm och klangfull om ock
liten och ej fullbildad röst, intelligens och lif i uppfattning
och framföring göra fru Nansen till en hörvärd tolk af Grieg
och tyskar, hvaremot fransk musik lyckas mindre och — eget
nog — landsman Kjerulf — fru Stenhammars triumf — just
icke alls. Fru N. biträddes af hr Aulin, som lurade sitt
missnöjda publikum på Sindings suite och i stället kom med hr
Peterson-Bergers, ett litet smånätt stycke med tydlig italiensk
anklang, rysligt att säga, då man betänker hur hemskt hr P.-B.
domderar mot italiensk musik inför sina förskräckta läsarinnor
i D. N., som nu kanske ej längre våga uppmuntra sina
positivälsklingar, vackra Aroldo och lilla Giacinta, med de vanliga
2- eller 5-öringarna. Ah, hr P.-B. Hvilken kämpe för inhemsk
positivmusik! Bravo!
Af violinist-treenigheten, som konserterat i höst, lemna
vi gerna herr Marteau — damspelmannen — och hr Viardot
— sin mammas son — ur räkning, då det gäller
Petschni-koff, en uppgående stjerna af mer än vanligt skärt och poetiskt
skimmer. Att som Berlinerkritiken gjort proklamera hr 1’.
fullfärdig redan nu kan dock ej falla oss in. Ännu är hr 1’.
ingen violinkung, men han är prins af blodet och det är
vackert så for en 20-åring. Man skulle t. o. m. vilja varna hr
P. för att förälska sig i sin nuvarande bataljhäst;
dolcissimo-stilen och råda honom att utvidga sin tonvolym, glödga upp
sitt spel i affettuoso-satser samt ännu mer ciselera sin \
isser-ligen redan långt hunna, men ej ofelbara teknik. Dock med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
