Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Två olyckskamrater eller teologi och materialism, af Gideon Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8i6
Frågar man, säger Ostwald, i våra dagar en
“naturvetenskapligt tänkande människa “, hur hon tänker sig världen
gestaltad “i sitt inre“, skall hvar och en, “från
matematikern till den praktiske läkaren“ svara, att “tingen äro
sammansatta af rörliga atomer och att dessa atomer och de
mellan dem verkande krafterna äro de yttersta realiteterna “.
Alla, företeelser söker man återföra till rörelser hos
materiens smådelar, atomerna, och atomernas komplexer,
molekylerna. Värme, ljus, elektricitet, magnetism, alla‘ dessa
olika former af “energi“ vill man uppfatta som i grund
och botten ej annat än atomernas “rörelseenergi“.
De invändningar, som Ostwald framställer mot hela
denna uppfattning, mot den “vetenskapliga materialismen“,
kan man för bekvämlighets skull sammanföra under två
hufvudafdelningar. En del af hans anmärkningar gå ut på
att visa att den mekaniska världsåskådningen aldrig i ett
enda fall kunnat fullt konsekvent genomföras, hvarur han
drar den något hastiga slutsatsen att den obetingadt bör
förkastas. För att kunna sätta sig in i dessa detaljfrågor
fordras dock specielt matematiska förutsättningar. Det må
därför vara nog att anföra prof. Boltzmanns invändning, *
att nu för tiden väl knappt någon anser sig i den
mekaniska naturuppfattningen ha funnit den absoluta sanningen,
men att däremot denna åskådning är “ett kolossalt
framsteg gent emot den forna mystiska“, och att den “blott är
oss en bild, som vi icke tillbedja, och som möjligen kan
fulländas, men möjligtvis också en gång skall helt och hållet
ötvergifvas“.
Men Ostwald framställer också en hel del rent
logiskt-filosofiska anmärkningar mot begreppen materia och atom.
Tag t. ex. läran om materiens oförstörbarhet. När järn,
syre och väte förenas till rost säga oss våra sinnen att
järnet, syret och vätet helt enkelt försvinna och att en
alldeles ny materia med nya egenskaper uppstår. Det gängse
naturvetenskapliga tänke- och talesättet däremot låter den
gamla materian fortfarande existera, ehuru med totalt
förändrade egenskaper. “Men om vi betänka att allt hvad vi
känna om ett visst ämne är dess egenskaper, så inse vi att
påståendet, att detta ämne ännu är förhanden, men saknar
alla sina egenskaper, icke är långt skildt från rent nonsens.“
Och vidare:
»Hvad erfara vi af den fysiska världen? Tydligen blott hvad våra
sinnesverktyg meddela oss. Hvad är åter vilkoret för att ett af våra
sin-nesverktyg skall träda i verksamhet? Vi må vända saken hur vi vilja, så
finna vi likväl intet annat svar än det, att sinnesverktygen reagera mot
* Ein Wort der Mathematik an die Energetik von Ludwig
Boltz-mann. Annalen der Physik und Chemie. 1896. N:o 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
