Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Två olyckskamrater eller teologi och materialism, af Gideon Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
olikheter i energi mellan dem och omgifningen. I en värld, hvars
temperatur öfverallt vore lika med kroppens, skulle vi alls ej erfara något
om värme, liksom vi ej ha ringaste förnimmelse af det konstanta
atmosfärtryck, hvarunder vi lefva.»
Men, invänder man, energien måste dock ha något
underlag, någon “bärare".
»Hvarför?» frågar Ostwald. »Om allt som vi erfara om
yttervärlden är dess energiförhållanden, hvad grund ha vi då att just i samma
yttervärld antaga något, hvarom vi aldrig ha erfarit
något?–-Materien är blott ett tanketing, som vi tämligen ofullkomligt ha
uppkonstruerat för att framställa det bestående i företeelsernas växling.»
Materien saknar med andra ord realitet. Hvad har
materialismen att svara härpå? Låt oss höra hvad prof.
Boltzmann säger.
Att alla kroppar ytterst bestå af atomer, har aldrig
utgifvits för annat än en hypotes. Genom ordet “hypotes"
betecknas just att påståendet går utöfver iakttagna fakta.
Antagandet af denna hypotes är i stånd att göra det
fullständigt begripligt för oss, att blandningen utöfvar en så
betydligt annan verkan på våra sinnen än dess
beståndsdelar göra, — på samma gång som den kan åter
sönderdelas i dem.
»Det är absurdt att påstå, att emedan de förnimbara egenskaperna
äro det enda för oss direkt tillgängliga, så kan en intim blandning ej
häller ha andra förnimbara egenskaper än beståndsdelarna. Redan i en
deg har vattnet och det använda pulvret förlorat mycket af sina
förnimbara egenskaper och dock äro pulvrets smådelar ännu synliga för
mikroskopet. I fråga om järnrost är hypotesen, att en blandning föreligger,
naturligtvis mycket mindre säker än i fråga om degen. Möjligheten att
den förra hypotesen en gång kommer att undanträngas af en annan, må
medgifvas. Men att den, rätt fattad, är ett nonsens, det vore en
orimlighet att påstå.
Öfverhufvud taget har misstroendet mot de ur sinnesförnimmelserna
direkt härledda föreställningarna fört till en ytterlighet rakt motsatt den
forna naiva tron. Blott sinnesförnimmelserna äro oss gifna, därför
heter det — får man ej taga ett steg längre. Men vore man konsekvent,
så måste man vidare fråga: äro äfven våra sinnesförnimmelser från i går
oss gifna? Omedelbart gifven är i alla fall blott den enda
sinnesförnimmelse eller den enda tanke, som vi just för ögonblicket ha. A ore man
konsekvent, så måste man förneka ej blott alla andra väsen än det egna
jaget, utan t. o. m. alla föreställningar som man förut haft. Ty huru vet
jag något om det? Genom erinringen. Men kanske blott erinringen är
tillstädes. Kanske den sinnesförnimmelse som jag erinrar mig, aldrig fun
nits, såsom ständigt är fallet vid vansinne och stundom ocksa i normall
tillstånd. Vill man därför undvika den slutsatsen att öfverhufvud taget
blott den föreställning existerar som jag momentant har och att eljes rakt
ingenting finnes — något som vederlägges genom vetandets nytta för det
praktiska lifvet — så måste man slutligen med all nödig försigtighet
med-gifva vår förmåga att ur sinnesförnimmelsei na sluta oss till nagot, som vi
ej varseblifva, slutsatser som vi visserligen alltid måste korrigera, så snart
de komma i strid med sinnesförnimmelserna. Så sluter hvar och en ull
tillvaron af andra personer än sig själf. Låt oss betrakta
exempel. Jag anser för sannolikt att på planeten Mars finnas haf, fast-
S2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
