Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Två olyckskamrater eller teologi och materialism, af Gideon Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
visliga behof att från, sinnenas bristfälliga värld höja sig
till föreställningen om en fullkomlig värld, en idealvärld,
genom hvilken ofullkomligheterna i den omedelbart gifna
verkligheten skulle få sin förklaring, dess luckor utfyllas,
dess gåtor lösas.
Den enklaste logik säger oss nämligen att bakom
fenomenvärlden måste finnas en annan värld. Endast den
märkvärdigaste oförmåga att analysera sina egna
föreställningar kan komma en att förneka detta. Också finner man
att alla tiders mest framstående tänkare, hur mycket de än
kunnat skilja sig när fråga blifvit om möjligheten att lära
känna något närmare om denna öfversinliga värld, dock
varit ense därom att vår tanke med nödvändighet fordrar
dess existens. Kants “Ding an sich“, Comtes “entités“,*
Spencers “the unknowable“ äro blott olika namn på samma
sak. Hittills har dock hvarje försök att närmare utforska
denna världs hemligheter slagit fel och det torde ligga i
sakens natur att så alltid skall förbli fallet.
Naturvetenskapen eller rättare en naturfilosofisk riktning, materialismen,
menade sig en gång ha fått fatt på hemligheten, men det
gick den ej bättre än mången annan. När barnet tittade
under hatten, fans ingen fjäril där. Men i stället fans där
ett bi, som visat sig kunna samla honung rätt snällt.
Äfven teologien tror sig, ehuru på annan väg, ha
funnit den vackra fjärilen. Den har som alla andra
misstagit sig, men den blundar och vill ej erkänna sitt misstag.
Detta är otillbörligt af en person som är till åren kommen
och gör anspråk på namn, heder och värdighet af
vetenskapsman. Men måhända kunde åt religionen tillerkännas
den rätt, som måste förvägras teologien, att i en
idealisering af sinnevärlden söka ersättning för den kunskap om
den osinliga världen som alltid skall vara oss förmenad.
Hvarför skulle ej fantasien, den må nu uppträda som
religion, som poesi eller som konst, få bibehålla sin urgamla
rätt att ana, sia. och idealisera.
Därom är för öfrigt all diskussion öfverflödig. Där
fantasien förvägras sin rätt, där tar hon den helt enkelt.
Gideon Forssell.
* Den svenska grenen af positivismen tycks i detta fall vara kättersk,
om man får döma af det intensiva anfall som dess främste man för några
år sedan företog mot Herbert Spencers lära om »det ovetbara».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
