Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11
- Snillets naturalhistoria, af Paolo Mantegazza
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snillets naturalhistoria.
Den moderna vetenskapen nöjer sig icke med att rycka ned
gudarne från deras prunkande, af rökelse omgifna altaren och föra
dem in i den psykologiska analysens laboratorium, nej, den hämtar
också intelligensens berömdaste män från deras marmor- eller
bronssockler för att lägga dem på anatomiens dissekeringsbord. Där bli
sedan medelst psykiaterns skarpa, spetsiga, grymma instrument
hufvudskålen söndersågad, inelfvorna uttagna, benen mätta och vägda
— och resultatet? Jo, insikten att också genialiska människor äro
blott människor och att vi kunna trösta oss med den tanken att
de liksom vi alla ega förödmjukande svagheter och lidanden, lyten
och fel. Visste vi då icke det förut? Och hvad har man för
vinning af att få veta att Napoleon var epileptisk, Bacon en
bedragare och Hugo Foscolo en tjut?
Biograferna af den nya skolan svara indignerade, att intet må
undslippa vetenskapens forskningar och att deras enda mål är
att utforska sanningen, och om icke sanningen behagar oss, så
ligger, förkunna de högt, felet icke hos oss, utan hos naturen som
skapat sanningen motbjudande. Men är det då verkligen så
säkert och bevisadt, att sanningen är det enda målet för mänsklig
tanke; är det då verkligen sant, att människan måste nöja sig med
sanningen och icke får söka något annat än sanningen? Jag tror
det icke och vet, att skönheten är människoslägtets första gudom
och att den för årtusenden tillbaka inspirerade den nakna
människoätande vilden, då han med tillhjelp af en hvass kiselsten på
en mammuttand ristade in bilden af samma djur. Och jag vet, att
utom det sköna fins äfven något som heter det goda, som lär oss
att älska andra människor och uppfyller oss med en innerlig
tillfredsställelse vid tanken på att det verkligen finnes ett
människosläkte och att vi från Grönland till Senegal allesammans äro bröder,
bröder i sorg och i glädje.
Jag förkastar icke vetenskapen — gud bevare mig för det —
men jag ville gerna se den vara i oskiljaktigt förbund med
skönhetssinnet och vördnaden för store män. Om vi, sedan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:08:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1896/0839.html
