Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsumtionsföreningar, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
850
konsumtionsföreningarnas behof icke godtyckligt utvidgas.
Medlemmarne skola aldrig i föreningarnas bodar fylla mer
än en del af sina behof och i följd däraf skall endast en
bråkdel kunna framställas af föreningarnas produktiva
eta-blissement; så t. ex. skola kolonialprodukter kunna
bekommas endast i färdigt tillstånd, och säden måste alltid odlas
af privata etc. Dessutom få af ekonomisk försiktighet
endast de regelbundet och till ett bestämdt belopp
återkommande behofven fyllas genom den egna produktionen. I
huru hög grad man måste taga hänsyn till sådant visas
just af de engelska konsumtionsföreningarnas försiktiga
produktionspolitik, som ännu icke anstält en producent för
hvar hundrade konsument. Icke häller
konsumtionsföreningarna själfva kunna utvidgas in infinitum. Icke blott
därför— som fru Webb menar •— att å ena sidan de oerhörda
massorna af lösa och oekonomiska befolkningselement och
å andra sidan de rikare klasserna icke kunna förmås till
anslutning, utan ock emedan alla på själfhjälp grundade
sträfvanden äro till sin natur ofullgångna, många människor
äro obekvämma, vårdslösa, omöjliga för disciplin eller
hals-starriga. Faktiskt representera också de 1,200,000
förenings-medlemmarne eliten af den britiska arbetarklassen, hvilket
framgår redan däraf, att föreningsmedlemmarne tillika
utgöra kärnan af fackföreningarna. Vill man resonnera
någorlunda förståndigt, så har man någon anledning att
hoppas, att den engelska konsumtionsföreningsrörelsen efter
förloppet af en generation skall ha dragit till sig dubbelt
så många som nu och att förhållandet mellan producenter
och konsumenter skall måhända ha gestaltat sig som 1 till
50; d. v. s. inom trettio år ungefär 2 till 2^2 millioner
föreningsmedlemmar och 40 till 50,000 arbetare i deras
produktionsföretag.
Men det ideal af en socialistisk
konsumtionsförenings-stat, som föresväfvar fru Webb, Busch, Mülberger och
konsorter, är icke blott icke uppnåelig, utan vore ock. icke
häller något att stå efter; ty om konsumtionsföreningarna
beherskade hela produktionen, vore all konkurrens slut och
monopolet med alla dess olägenheter: slentrian, kotteriväsen,
massornas kurtiserande och personlighetens undertryckande
betryggadt, så att den fria individualiteten vore
förvandlad till en blek försvinnande skugga. Måste vi sålunda
tillbakavisa extravaganta idéer, så bör man dock icke
därför underkänna de stora fördelar, för hvilka man har
konsumtionsföreningarna att tacka. De representera för sina
medlemmar framför allt en väsentlig besparing, då det
tillfaller dem en del af den eljes af mellanhänderna gjorda
vinsten — från några procent ända till tjugu, trettio, fyrtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
