Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsumtionsföreningar, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
— ocil det är något som “ småfolket, “ hvilket utgör
majoriteten af delegarne, mycket väl behöfver. Vidare blide
rent af otroliga varuförfalskningar, som förekomma i
detaljhandeln, i synnerhet i England, hindrade dels direkt
genom konsumtionsföreningarna själfva, dels indirekt
genom konkurrensen från deras sida. Med rätta kunde därför
den ädle förkämpen för samhällsreformer Viktor Armé Huber,
för mer än fyrtio år sedan skrifva. “Den groschen eller
thaler, som användes i associationen, räcker mycket längre,
än den som användes i den atomistiska ekonomien. Den
befriar äfven den minsta ekonomi i dess konsumtion från
den genom högre priser och sämre kvalitet känbara bördan
af det mellan densamma och producenterna förefintliga
mel-lanhandskapet, från beroendet af de minsta, dyraste och
sämsta säljare, krämare, värdhusvärdar etc.“ Vidare
utöf-var vanan vid kontant betalning en välsignelserik
pedagogisk inverkan på arbetarklassen och förebygger tillika
det mycket allmänna ockret vid varornas debiterande.
Därjämte utgör konsumtionsföreningens administration en
förträfflig skola för kvalificerade medlemmar af arbetarklassen,
hvilka, efter att ha bestått profvet som
konsumtionsförenin-,gens tjänstemän, synas utmärkt lämplig att representera
arbetarklassen äfven inom den kommunala förvaltningen.
Slutligen förebygga konsumtionsföreningarna en för stor
ökning af de distributiva organen. Och detta är en punkt,
som bör närmare betraktas, då den utgör medelpunkten för
diskussionerna öfver vårt ämne.
Redan Eourier hade påstått 1808, att när
konkurrensen var fri, trängde sig för många mellanhänder in
emellan producenter och konsumenter. Det var helt naturligt,
att detta påstående skulle med allvar upprepas under
kon-sumtionsföreningsrörelsens utveckling. Så t. ex. heter det
i en redogörelse för en kongress af de engelska
kooperativföreningarna, som sammanträdde 1854 i Leeds under
ordförandeskap af de kristna socialisternas ledare, A
ansittart-Neale: “Det omnämdes, att i London öfver 9,000
distributiva organ hade att förse en folkmängd på 312 millioner
med de nödvändigaste lifsmedel, hvarvid ungefär 4,000
öl-och bränvinsförsäljningar icke voro medräknade. Om man
nu för hvarje dylik affär räknar i medeltal fem personer,
så kommer på 55 konsumenter en tjänande ande för detta
enda, behof, den dagliga födans, medan vid en
proportm-nerlig fördelning och anordning en på 200 skulle vara
alldeles tillräcklig. Mycket träffande jämfördes detta
förhallande med ett stort, förmöget, men illa ordnadt hushåll,
där husets herre blir illa betjänad af ett alldeles onödigt
stort antal tjänare och förutom de omåttliga lönerna också blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
