Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konsumtionsföreningar, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
ifall alla stora industriidkare följde mitt exempel, så skulle
medelklassen befinna sig i ett mycket bättre läge, än den
nu gör. Böra konsumtionsföreningar undvikas, så är det
bättre, att man undviker dem och endast upprättar sådana,
när ett verkligt behof förefinnes.“
Men hvad blir nu följden af denna nya bestämmelse,
som förmodligen snart blir lag? Nybildade
konsumtionsföreningar skola komma i en svårare belägenhet än förr.
Det är nämligen ändå vanligen föreningarnas princip att
sälja endast till medlemmar; men när en förening grundas,
så möter den liksom hvarje enskild affär ett visst
misstroende; många människor bli derför icke genast medlemmar,
utan försöka först att genom inköp på prof konstatera, om
varorna till beskaffenhet som pris motsvara deras anspråk.
Den socialistiske riksdagsmannen Wurm uppvisade det med
siffror beträffande den af honom ledda
konsumtionsföreningen “Vorwärts". Då föreningen började 1888 med 336
medlemmar, afsatte den under första tiden 15—20 procent
af omsättningen till icke-medlemmar. När föreningen
senare blef större och större, sjönk denna procentsats alltmer,
så att föreningen, som nu består af 9,000 medlemmar, med
en omsättning af 2 1/s millioner mark afsätter endast 3
procent till icke-medlemmar — helt enkelt emedan det nu är
kändt att konsumtionsföreningen har bra varor till salu och
lämnar hvarje medlem 6^2 procents utdelning (i förhållande
till summan af inköp). Sålunda utgör det projekterade
förbudet ett- hinder för konsumtionsföreningsrörelsens
utbredning. Men vidare besväras konsumtionsföreningarna i allra
högsta grad genom den föreskrifna legitimeringen af
kö-parne. “Då föreningarna" — kunde det tyska
konsumtions-föreningsförbundets ombud Schneider med rätta förklara i
riksdagen — “som bekant ha genomfört principen af kontant
betalning, så är det själf klart, att vid de tider, då de arbetare
som äro medlemmar uppbära sina löner, deras hustrur och
barn i massa strömma till föreningsbodarna, för att där
förskaffa sig sitt behof af varor för åtminstone halfva eller
hela nästkommande vecka. Då äro dessa bodar så
öfver-fulla och man måste då så fort expediera hvarje enskild,
att det i själfva verket vore alldeles omöjligt att företaga
en granskning af deras behörighet". Sålunda skola på
grund af denna bestämmelse "uppstå svårigheter och
missnöje, som blefve mycket obehagliga för föreningarna och
i flera afseenden skulle kraftigt bidraga till att grundligt
förstöra behaget af föreningsverksamheten inom lagens
gränser. “
Häraf kan man klart inse den verkliga innebörden af
den nya lagen: den skall tjäna till medelklassens bibehåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
