Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - På redaktionens bord - Calle Z, L. Dilling, Rosenkrantz Johnsen, G. Sundman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
skildt som målande och karaktäristiska folklifs- och
kulturbilder. De inledas med en dikt “När måsarne lyfta“, hvari
det är en viss schwung och vestkuststämning.
C alle Z:s “I byhem och torparstugor, förutsätter
visserligen kanske på sina ställen en större vana vid den skånska
munarten än vi uppsvenskai i allmänhet besitta. Men det fins
i boken åtskilligt dessförutom, som vi kunna fullt sentera
och som motiverar omdömet att det är träffande och inte
alls oäfna folklifsskildringar, som, fastän det är förfms
debutarbete, mycket väl kunna upptaga täflan med
hvarje-handa andra observerade och lofordade arbeten med
liknande ämnen.
Den norske förf. L. Dilling, hvars arbeten i
öfver-sättning förvärfvat sig en stör publik, eger, finner man
lätt, vissa förutsättningar som lätt förklara hans popularitet.
Orden: Andet Oplag — 12:e tusende, äro mycket
imponerande, och om jag inte misstar mig, ha de svenska
upplagorna icke varit så få eller små. De ha dock icke varit
illustrerade, hvarför det för den svenska publiken kan ha
sitt, intresse att observera denna ganska trefligt och
omsorgsfullt illustrerade upplaga. Men Dilling är dock icke
en förf, som behöfver vara ensamt njutbar för den stora
lättförnöjda allmänheten. Äfven mer kinkiga läsare kunna
finna nöje af somliga af hans skisser.
En annan norsk förf., som är föga känd här i
landet, men som tyckes vara en bekantskap väl värd att göra, är
Rosenkrantz Johnsen, hvars novelletter äro friska och
intelligenta och skrifna med en smidig och fin stil samt
vittnar om god observationsförmåga och en humoristisk blick.
“Karin Eksten" lär visserligen icke vara hr Gösta
Sundmans debutarbete; bokens sista omslag talar nämligen
om ett föregående arbete af samma förf. Men denna
samling “konturteckningar“ har dock hos sig åtskilligt som
otvetydigt röjer en förf, ännu kvar på debutstadiet,
nämligen: en icke liten naivitet i stil och resonnemang. Och
det tämligen delikata ämnet för den första berättelsen, som
gifvit samlingen sitt namn, skulle säkert ha kräft en större
och mer utbildad och djupgående talang för att tilltvinga
sig det allvarligare beaktande förf, torde ha åsyftat.
Åtskilligt af hvad förf, för fram där har nog somt som kan
tala för sig. Så t. ex. om ansvaret, att åtaga sig ett
fosterbarn och kanske icke kunna leda barnets sinne in i den
riktning, som dess natur fordrar. Sjålfya ämnet är ana’
logt med det som episodvis och mera i förbigående
förekommer i en berättelse af Geijerstams sista bok. Det
handlar om en kvinna i god samhällsställning, hvilken icke vill
försaka sin frihet och binda sig för lifvet, men hos hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
