Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Den romerska kulturvärldens undergång, af Robert Hessen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
återfall uppenbarade sig lios enskilda senfödda barn af den
gamla, ännu alltjämt imposanta hufvudstaden, räckte nätt och
jämt til] att genom sina traditioner och former ingifva de
alltför mottagliga naturbarnen ärelystnaden att vilja vara
romare. Östgoten Teoderik den store kände sig med
stolthet såsom cesarernas efterträdare. Utan att fullt förstå
den antika kulturen, hyste han den djupaste aktning för
dess skapelser, dess konstverk, vägar, vattenledningar och
gjorde sig uppriktig möda att vidmakthålla dess
kvar-lefvor. Ehuru han aldrig lärde sig skrifva och för
undertecknandet af sina regeringsurkunder lät prägla ett
monogram af fyra initialer åt sig, talade han från forum till
det romerska folket på latin. Men Italien, som skulle bli
hans folks hembygd, blef dess graf. Ännu en gång stå i
kampen om Rom två blonda, blåögda hjältar emot
hvarandra, här Totila, där Belisarius, i alla nobla instinkter så
lika hvarandra, att de kunde varit bröder, båda hemfallna
åt tragisk undergång, tillintetgörande sina rika krafter i
tjänst under lika ohållbara statstankar. Och nu ser
Cas-siodorus, hvilken såsom rikskansler och historiograf under
långa årtionden följt goterväldet, från sitt
benediktin-kloster med brustet öga slutet nalkas. Själfva Rom står
efter så många plundringar och belägringar öde, en
millionstad med 15,000 invånare, emellanåt äfven alldeles tom;
men ned från Alperna vältra sig Bucelins och Leutharis’
alemannerskaror, dela sig i öfre Italien, draga likt två
gräshoppsvärmar nedåt halfön, den ena hären längs kusten
af Adriatiska, den andra längs kusten af Tyrrheniska
haf-vet och sedan tillbaka mot norden, tills deras öde hinner
dem genom Narses (554). Till och med de sparsamma
rester af gammal välmåga och gammal befolkning, hvilka
Italien efter rikets fall ännu ägde, blefvo nu förstörda,
marken var så att säga slätkörd för det longobardiska
utsädet, — för den nya tiden.
Robert Hessen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
