Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Minimallön, af Sidney Webb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
897
inse nu sin villfarelse. Trots den starka reaktion, som tog
sig uttryck vid valet 1895, ocli ehuru progressisterna för
närvarande faktiskt stå i minoriteten, har dock icke
framkommit ett enda förslag om afskaffande af denna lönepolitik.
Och icke ensamt i London har detta tillvägagångssätt visat
sig möjligt. Londons kommunalstyrelses föredöme har med
utomordentlig skyndsamhet funnit efterföljd hos andra
lokala förvaltningsmyndigheter i hela det förenade
konungariket. Enligt en rapport till parlamentet visar det sig, att
redan 1892 öfver 150 stadsstyrelser och andra lokala
förvaltande myndigheter i en eller annan form upptagit
“klausulen,. rörande anständiga löner“ i sina kontraktsformulär *
och antalet har sedan dess ansenligt förökats.
Principen i denna arbetarpolitik är lätt att klargöra.
Offentliga sysslor kunna besättas på två sätt. Antingen
kunna vi, praktiskt taladt, utbjuda dem och antaga
de sökande, hvilka äro villiga att mo.t lägsta aflöning utföra
ifrågakommande arbete. Eller också kunna vi först
fastställa fordringarna och därefter taga de bästa af de
kandidater, som anmält sig på sådana vilkor. Om det handlar
om själsarbetare, öfverensstämma väl alla däri, att den
senare metoden är den enda riktiga. Vi utnämna icke till
domare den sakförare, som är villig att mot den lägsta
lönen öfvertaga sysslan. Ingen hyser en tanke på att t. ex.
från präster infordra konkurrensanbud rörande de
lönevil-kor, mot hvilka hvar och en för sig vore beredd att
bekläda en ledig biskopsstol. En kommunalstyrelse, som på
billigaste sätt ville förskaffa sig en ingeniör eller läkare,
skulle därmed enligt allmän uppfattning göra en mycket
dålig affär. En lång och sorglig erfarenhet har i alla dessa
fall lärt oss, att det finnes en stor skilnad emellan
duglighet och oduglighet, hvarför vi ingalunda vilja spara på
utgifterna genom att acceptera den kandidat, som erbjuder
sina tjänster mot den lägsta aflöningen.
Olyckligtvis ha många aktningsvärda personer, hvilka
dela denna uppfattning rörande det andliga arbetet,
emedan de själfva tillhöra själsarbetarne, icke lika klart för sig,
att detsamma i icke mindre grad gäller för kroppsarbetet.
Dessa personer kunna betala hvilket pris som hälst till en
utmärkt arkitekt, men de skola anse murare och tegelslagare
såsom “simpla arbetare af alldeles samma värde“. Men
faktiskt existerar en lika stor relativ skilnad emellan en
rumsmålare eller en stensättare och en annan af samma
yrke, som emellan en arkitekt eller affärschef och en annan
person af deras yrken. Om alltså konkurrensens tryck icke
* Se: Parliamentary Papers H. C. 1891 of 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
