Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Minimallön, af Sidney Webb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
längre får göra sig gällande ur synpunkten af kvalitet, utan
ur synpunkten af billighet, blir följden däraf, som hela vår
ekonomiska erfarenhet lär oss, oduglighet, fuskverk och
ständig demoralisation af arbetarne jämte allt det elände
svettningssystemet åstadkommer. Om någon antager en
kusk eller trädgårdsmästare, förstår han sin sak tillräckligt
för att ej ett ögonblick vara betänkt på att taga den
billigaste, som anmäler sig hos honom. Äfven den hårdaste
entreprenör anförtror icke en dyrbar maskin åt en
mekaniker, som erbjuder sig åt honom för den minsta
betalningen.
Londons kommunalstyrelse har nu fattat detta problem
mera lefvande än många andra korporationer, hvilka stå i
mindre direkt beröring med det verkliga yrkeslifvet, och
tillämpar denna princip under alla förhållanden, lika
mycket om det gäller att tillsätta en arkitekt eller en
timmerman: ständigt blir aflöningen i förväg så rundligt bestämd,
att den förmår locka fram de bästa krafterna inom hvarje
yrke. Och därefter blir den aspirant, hvilken befinnes
dugligast, utvald. Därför verkar konkurrensen mellan
kandidaterna icke mindre skarpt än förr: men det är en
konkurrens, som icke består i sträfvan att nedpruta aflöningen
och därigenom nedtrycka lefnadsställningen inom hela
nationen, utan fastmer åstadkommer en höjning af
arbetsdugligheten och därmed faktiskt en besparing i
produktionskostnaderna.
Rörande de lägre slagen af arbete tillkommer
ytterligare något att öfverväga. Om en fattigvårdsstyrelse, i det
den med tillhjälp af fattigvårdsafgiften räddar kvinnor från
hungersdöden, själf finner att dessa kvinnor hos samma
fattigvårdsstyrelses entreprenörer äro sysselsatta med
förfärdigande af kläder för fattighusets räkning mot en
aflö-ning, som icke räcker till lifsuppehälle, skall äfven den
strängaste “ hushållare “ nödgas medgifva, att det är
någonting ruttet häri. Londons kommunalstyrelse skyr, i
medvetandet af sin ansvarighet för hälsotillståndet bland
Londons befolkning, välbetänkt nog att använda sin ställning
som entreprenör till att genom betalandet af för
lifsuppe-hället tydligen otillräckliga löner skada det allmänna
hälsotillståndet och skyr detta äfven då, när konkurrensen
nedtryckt lönerna så djupt.
Så till vida är alltså kommunalstyrelsens handlingssätt
verkligen intet “ekonomiskt kätteri“, som man allmänt
påstått inom den borgerliga medelklassen, det är fastmer just
hvad till och med “ortodoxa“ nationalekonomer anbefalla.
Då denna fråga i augusti 1894 formligen kom till
behandling i den nationalekonomiska sektionen af “British Asso-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
