Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Vivisektion, dramatiskt försök i en akt, af Carl Pasch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
907
personliga bitankar. Nu var den gode Matts fast. Här
hjälpte inga skäl, inga bevis. Hon förde ej blott de arma,
pinade djurens talan, utan den kränkta mänsklighetens! Ja
du vet, till hvilken hätskhet denna missledda, i grunden
vackra och naturliga rörelse kan leda, och från
vivisektio-nen var öfvergången lätt till andra frågor, rörande
människans ställning till och i naturen, och ifrån naturen in på
det sociala och andliga lifvet. Björnklo fann snart, att
hvad han till en början varit böjd betrakta blott som en
tillfällig retlighet, en öfverspänd åskådning på grund af
någon föreläsning eller snärjande broschyr, var en i system
satt uppfattning om människans såväl andliga som
lekamliga tillvaro. Från och med möjligheten af madame
Blavatskys umgänge med andar ända ned till
vegetarianis-mens grundläror om biffstek af fårticka eller blomkål utan
skinka eller sill, från och med idealet för små barns
uppfödande af samhället på en allmän stor anstalt med
tusentals diflaskor i stället för ammor . . .
Palæmona: Men, herr häradshöfding!
von Ringen: Jo, jag ber om ursäkt, ämnet är något
ömtåligt, men .. .
Hjort: Det är förbaskadt intressant! Jaså, hon har
hunnit så långt. Det är en af målstolparne i den kvinliga
frigörelsen. Nå, då vurmar hon väl också för
kyskhets-idealet och gillar Björnsons handskemoral?
von Ringen: Ja, det kan du lita på! Hon kalfatrade
Matts’ förflutna, och en viss episod från “Kung Carl“ för
ett par år sedan, du mins . . .
Hjort: Ah tusan, lilla Tilda! Hur fan hade hon fått
reda på det? Det är likväl bra hårdt, ty Björnklo . . .
Palæmona: Där ser man hurudana I ären! Till och
med han, den lugne, städade karlen, och en
schweizeri-fröken förstås. Jag börjar tro, att Regina hade rätt.
Hjort: Ja, naturligtvis! — Men hvad sade Björnklo?
von Ringen: Ja, hvad skulle han säga? Du känner ju
honom lika bra som jag och kan förstå, att han var både
generad och ledsen, — ej för sin egen skull, ty han kunde
ju lätt försvara eller förklara sig, om så behöfdes, men han
blef upprörd, då han fann sig så bedragen. Af den vackra,
behagfulla och intelligenta kvinna, han egnat en varm,
uppriktig och trofast kärlek, återstod visserligen den tjusande
formen, men intelligensen var förvriden. Hela hennes ime
lif var ett annat, än det han tänkt sig: i stället för sann
k vi n 1 i gb et, känslighet, grannlagenhet och finhet utvecklade
sig inför honom den moderna kvinnotypen med det kalla,
skarpa förståndet, den hvassa tungan, de kantiga formerna
och de oklara begreppen. Då kvinnan tasar för att blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
