Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Röda Rosor, af Ernst Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Röda rosor.
Bästa Fröken Ellen!
Min hjärtligaste • tack för ert korta, men kärkomna bref
och för porträttet, som jag så länge längtat efter! Det är
min egen skull, att jag ej fått det förr, javisst, jag erkänner
det, och ni har all anledning att vara mäkta förgrymmad på
mig. Och om ni det icke är, så är detta förvisso icke min
skull.
Ty vår öfverenskommelse, när ni reste, var ju, att jag
genast efteråt skulle gå till fotografen och så sända er mitt
kort. Och när tåget var försvunnet, gick jag omedelbart till
en frisör att afkorta mitt hufvudhår, för att konterfejet skulle
bli mänskligt. Kan ni förklara för mig, hvarför jag ännu
icke varit hos fotografen, fastän det är mera än ett år sedan
ni tor och mina poetiska lockar många gånger om blifvit
stäckta i sin flykt?
Det står en röd ros på mitt skrifbord, och för hvarje
gång jag slår askan af min cigarr, ser jag på den. Ty hon
är faststucken i min cigarrkopp. Och där har hon suttit i
mer än ett år och blommat för mina ögon. Hon har
blommat sommar och höst och vinter, och nu på våren har hon
börjat breda ut sina blad, jag fruktar nästan att det ena skall
vara aftallet en morgon. Minns ni den röda rosen, ni virade
åt mig af silkespapper då, den dagen? A det var en rolig
vecka, den ni tillbragte hos min syster. Men den enda dagen,
jag menar förmiddagen, ni tillbragte hos mig, i mitt rum, det
var allt den gladaste. Cigarretten, ni halfrökte, ligger ännu
kvar, och rosen på skaft af en hårnål, den röda rosen, glöder
än, och kyssen, era kyssar lefva ännu i mitt blod. Jag har
dagligen tänkt på er, men aldrig har jag så litet vetat, hvad
jag skulle säga till er, som just nu.
Ert sjuka bröst, som ni skrifver om, gör mig oändligt
ondt, men jag vet ej, hur jag skall. . . beklaga eller trösta
eller... Man vänjer sig vid allt. Vet ni, jag som förr rökade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
