Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Johan Gabriel Borkman, Ibsens nya drama, af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926
hon har stält den gamla Rentheimska landtgården till fru
Borkmans förfogande och upptagit sonen Erhardt, på
hvilken hon öfverflyttat all sin forna kärlek till fadern, som
eget barn.
Tretton år ha förflutit sedan dessa händelser timade;
ute på landtgården lefva Johan Gabriel Borkman och hans
hustru sitt lif i fullständig ensamhet. De ha icke setts,
sedan den dag, då de stodo mot hvarandra i rätten; i
ne-danvåningen residerar fru Borkman, som aklrig förlåtit
mannen den smälek han bragt öfver familjen. Dagen i
ända, långt in på nätterna, hör hon hur mannen går där
uppe i den stora salen, rastlöst fram och tillbaka som en
"sårad ulf“.
De båda systrarne, också de fiender, ha icke häller
setts på många år, flå en dag Ella Rentheim träder in i
systerns våning. Hon har af läkaren fått visshet om, att
hon endast har vintern kvar att lefva, och nu vill hon söka
att få Erhardt, som modern återfordrat, tillbaka; och detta
icke minst af kärlek till honom — hon vill undandraga
hans ungdom det dystra inflytandet från fädernehemmet.
De båda systrarne äro i allo motsatser; fru Borkman
kärlekslös, inskränkt och i sitt hat nästan simpel; när Ella,
som i allo uppoffrat sig för dem hon älskar, häntydandé
på de många år hon varit som en mor för Erhardt, säger:
“tycker du ej, att jag också har en slags rätt till honom",
så svarar fru Borkman: “Gud bevars, efter de summor,
som du utkastat på honom..." Hon hatar och föraktar
Borkman därför, att han förstört hennes och sonens rykte
— alla de andra han skadat existera däremot ej för henne.
Men Erhardt vill hon ej låta gå ifrån sig. Ty under
alla dessa ensamhetens år har en idé bitit sig fast i
hennes hjärna, en idé, som varit hennes tröst och hopp under
alla dessa sorgens år: Erhardts "mission" här i lifvet skall
bli att upprätta familjens ära. Huruvida sonens
temperament är lämpligt att bära en så stor och allvarlig uppgift
till seger, därtill tar hon ej hänsyn. Men Erhardt är ännu
helt ung och osjälfständig; han har varit under Elias
inflytande och därpå under moderns. Nu är han helt i
händerna på en viss fru Wilton, en frånskild fru af något
tvifvelaktigt rykte, en världsklok och yppig skönhet, som
redan har trettiotalet bakom sig’.
Efter samtalet med fru Borkman uppsöker Ella
Borkman själf, där han i ensamt grubbel ännu går och drömmer
om sitt lifs stora och olyckliga händelse. Det är, som lefdo
han alltjämt sitt fängelselif. Aldrig går han utom dörrarne;
dä och då hör man honom väl, sedan skymningen inbrutit,
göra sig i ordning till en promenad, men han vänder
all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
