Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Johan Gabriel Borkman, Ibsens nya drama, af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
933
— Men å andra sidan motiveras hans undergång äfven
moraliskt-symboliskt, som jag föreställer mig man skulle
kunna formulera ungefär så här: hans lifs olycka var hans
hjälplösa egoism; den lät honom uppoffra sin ungdoms
kärlek för det kalla guldet; den dref honom att hänsynslöst
röfva de andras pengar; den förjagade hans vänner; gjorde
hans son till en främling för honom; och lät de två
människor, som stodo honom närmast, hans ungdoms kärlek
och hans hustru, först öfver hans lik åter förena sina
händer.
Det är obestridligt att detta Ibsens sätt att bygga sitt
drama skapar en skiftande och mäktig stämning. Faran
ligger blott däri, att läsaren slutligen tänker på denna
författarens ironi med sina personer — såsom man skulle sagt
för ett femtiotal år sedan, — att han slutligen ser, att detta
endast är en lek bak hvilken i grund och botten inga
realiteter gömma sig.
Man kan endast önska, att dramat må få ett utförande,
som låter detta dess dubbla natur komma till sin rätt. Ty
lätt kan man eljest frukta, att allt det symboliska och
dunkla i dramat i scenens skarpa ljus får ett skimmer af
löjlighet öfver sig. Huru lätt kan ej en sådan replik som
fru Borkmans om bankchefens död: “Nattluften dräpte
honom44 få en rent parodisk karakter, bäres den ej fram med
hela den underfulla stämning, som särskildt i de sista
scenerna sprider ett trollskimmer öfver hèla dramat.
Lund. Johan Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
