Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
processer och att arbeta vidare i den riktningen. Hvad
som icke passade i hop därmed, hvad den under tiden fint
utbildade fysikaliska metodiken icke kunde befatta sig med,
det förblef så godt som obeaktadt i de bästa fysiologiska
läroböcker. Men det är just utvecklingen af psyke. Den
rena fysiken känner hvarken begreppet utveckling eller
begreppet psyke. Den står i inga relationer därtill och är
alldeles främmande för, ja till och med af böj ande mot
ärftlighetens från båda oskiljaktiga begrepp. Om nu det
oak-tadt påstås, att lifvet, inklusive vissa funktioners
utvecklingsprocesser och ärftlighet, skall en gång längre fram
förklaras på fysikalisk eller rent mekanisk väg, så är det så
godt att tillägga, att därtill fordras under alla
omständigheter en väsentlig annan fysik än den nuvarande, som till
hela sitt väsen är opsykologisk.
En annan anledning till försummandet i Tyskland af
det psykogenetiska studiet af människor och djur ligger
utan tvifvel i experimenterandets med fysiologiens nyss
skildrade fysikaliska riktning sammanhängande företräde
framför den rena iakttagelsen. Den nuvarande
naturvetenskapen har sina ofantliga triumfer på både teoriens och
praktikens område experimenterade att tacka för; och denna
oförstörbara vinst skall föra den ännu mycket längre,
alltjämt utrota gamla irrläror och upptäcka nya fakta, som eljest
måst förbli dolda. Men det fins problem, som trotsa
experimentet. Framför allt hör hit problemet om barnets besjälande.
Icke dess oåtkomlighet före födelsen, utan dess endast
småningom skeende psykiska och fysiska utveckling försvårar för
närvarande utfinnandet af den för allt experimenterande
erforderliga frågoformuleringen. Man kan öfver hufvud endast
relativt litet experimentera på nyfödda barn och det
otill-låtna i vivisektoriska ingrepp och toxikologiska försök har
helt visst afhållit många fysiologer från att vetenskapligt
sysselsätta sig med denna den intressantaste af alla
naturprodukter. Denna återhållsamhet kan åtminstone icke
ursäktas af brist på material. Det är för det första icke
nödvändigt att mycket experimentera för utforskandet af
själsutvecklingen hos barnet. Fastmer kommer det närmast
an på den rena iakttagelsen. Sjukdomar, yttre skador,
missbildningar, förgiftningar kunna mycket ofta ersätta
experimenterandet. A.tt experimentera är att iakttaga under
artificielt förändrade vilkor, i det att antingen föremålet
ensamt eller omgifningen ensamt eller båda förändras.
Iakttagande i och för sig utesluter däremot hvarje af
iakttagaren själf vidtagen artificiel förändring af föremålet och dess
omgifning. Ett dylikt iakttagande, t. ex. ett timslångt
betraktande, vanligen i barnkammaren, af ett skrikande,
där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
