Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93$
på lekande, därpå sofvande, därpå vaknande, därpå ätande
dibarn, är icke en sak för hvem som hälst. Jag kan på
grund af egen erfarenhet försäkra, att det är mycket
svårare än hvilken som hälst fysiologisk eller psykologisk,
långa förberedelser fordrande experimentel undersökning i
ett någorlunda väl utrustadt laboratorium med goda
precisionsinstrument. Och det blotta iakttagandet i det fria af
den andliga utvecklingen hos unga djur, till exempel nyss
framkrupna fåglar och myror, är också bland det mest
ansträngande arbete jag känner. Men det fins många
psykologiskt, i synnerhet psykogenetiskt viktiga frågor,
som endast på detta sätt kunna föras närmare sitt
besvarande, framför allt om djurens språk och instinkten. Man
måste beklaga, att man icke hos skolade psykologer finner
passion för ett sådant naturstudium. Oskolade naturvänner,
som ofta äro förträffliga observatörer, veta icke, hvarpå
det hufvudsakligen kommer an, och därför få deras resultat
endast med en sträng kritik vetenskapligt tillgodogöras
liksom allt material i andra hand.
Men vi må här inskränka oss till en undersökning
rörande barnet. Jag har så ofta blifvit tillfrågad, hvilka
slags iakttagelser närmast borde göras först på det nyfödda
barnet, därpå på dibarnet, på det ett-, två-, treåriga barnet
för att befordra den vetenskapliga insikten om själens
utveckling, att det kan vara lämpligt att här betrakta några
af de viktigaste uppgifterna. Däraf visar sig då utan
vidare den stora betydelsen af den alltför ofta underskattade
barnapsykologien.
Det hvarpå man först har att gifva akt är samtliga
muskelrörelserna. Ty extremiteternas, ansiktsmusklernas,
hufvudets och bålens rörelser äro de enda psykogenetiskt
värdefulla, om också icke öfver hufvud de enda objektiva
kännetecknen på begynnande psykiska processer hos det,
såväl vid lifvets början utanför moderslifvet som
dessförinnan mången gång en för till och med erfarna föräldrar
oroväckande djurlikhet visande dibarnet. Det är icke lätt att
i ett litet barns omväxlingsrika oro finna någon
lagbundenhet, och det fordras därför en lika mycket tålmodig som
fördomsfri betraktelse. Den utan tvifvel äfven genom den
mekaniska världsåskådningen närda manien att genast
till-lägga hvarje säkert konstateradt fenomen en bestämd orsak
stör i synnerhet betänkligt undersökningens fortgång. Jag
vill icke gå så långt som en af nutidens genialaste tänkare
och forskare, som uttalat den förhoppning att framtidens
naturvetenskap skall, i följd af deras formella oklarhet,
af-skaffa begreppen “orsak“ och “ verkan “, som icke ensamt
för honom ha en stark anstrykning af fetischism. Men i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
