Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Barnets psykologi, af Vilhelm Preyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Det af dibarnet med förkärlek — att icke säga med
passion — utöfvade och i följd af faran för infektion obetingadt
skadliga sugandet på fingret utgör ett godt exempel på
ihålligheten af en skadlig vana, som intet djur
tillnärmelsevis lika utprägladt kan uppvisa. Visserligen har man icke
i detta och andra afseenden ännu tillräckligt undersökt de
människoliknande apornas ungar, men så länge som
människobarnen kunna de, redan i följd af deras tidigt börjande
förmåga att klättra på egen hand, icke bibehålla dylika
handens och armens bruk hämmande perversiteter.
Ett längre drifvet betraktande, samlande och
undersökande af bakvända, förfelade, ologiska och onyttiga
rörelser hos små barn har i synnerhet därtör ett mycket högt
psykologiskt intresse, att därur med en sannolikhet, som
nästan gränsar till visshet, framgår den gradvisa
utvecklingen af alla som aprioriska betecknade egenskaper hos
människosjälen, således äfven de olika omdömesarterna.
Bland alla möjliga slag af psykisk anpassning efter den
objektivt gifna världen kunna i barnets oundvikliga
existenskamp slutligen endast de bli kvar, som äro förenliga
med kvarblifvandet, d. v. s. lifvet. Skadliga vanor,
permanent ologiska reflexioner, mot erfarenheten stridande
idéförbindelser måste däremot, som jag redan betonat,
försummas, så är t.’ ex. fallet med de genom seendet med två
ögon uppstående dubbelbilderna eller de genom den blinda
fläcken i hvartdera af de båda synfälten framkallade
tomrummen. Hvarje barn lämnar bevis för, att under
utvecklingen af psyke ganska mycket måste glömmas, emedan
eljest en förnuftig reglering af handlingar senare vore
omöjlig. I detta afseende står hvad barnapsykologien
hittills bragt i dagen af obestridliga fakta — och det är redan
något____i full öfverensstämmelse med antagandet att alla
psykiska grundfunktioner utbildas genom täflan, anpassning
och ärftlighet.
Har totaliteten af organismer småningom utvecklat sig
morfologiskt, vare sig enligt Darwins mening med naturliga
urvalets tillhjälp eller på något annat sätt, da måste också
samtliga vid organismerna bundna andliga förmögenheter,
själar, instinkter, kort sagdt, allt psykiskt ha utvecklat sig
samtidigt. Så mycket står fast. Men i utvecklingens
begrepp ligger alltid såväl en generel som mdividue
utveckling Att den individuella, som Hæckel uppvisade, ar en
förkortad och ofta genom anpassning väsentligt modifierad
upprepning af stammens utveckling betviflas icke längre i
afseende på organismernas gestaltning. Enligt mina
iakttagelser på barn och unga djur är det icke mindre visst
beträffande psyke. Därför är och förblir barnets psykologi
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
