Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - På redaktionens bord - E. Kléen, Tschekoff, Ewald, anm. af A. E—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
954
det tyckas. Några djupare samvetsbetänkligheter kan det
åtminstone icke hafva varit, som hållit henne tillbaka, ty
vi få i epilogen veta, att hon ett par år efter sitt
kärleks-äfventyr med Marek är en af dessa fruar som jämt ha
herrsällskap.
Den bäst skrifna och naturligast verkande scenen i
boken är den, där Margit öfverraskar sin unga slägting,
då denna, efter att hafva upptäckt hennes förhållande till
Gunnar, står i begrepp att resa. Motsatsen i de båda
kvinnornas naturel är här väl framställd. Æfven scenerna
mellan Margit och. Gunnar äro tecknade med värme och lif.
Men för öfrigt lida de uppträdande personerna i
allmänhet af en beklaglig förkärlek för vackra och starka ord,
hvilken förleder dem till deklamationer. Kléen har såsom
novellförfattare både en styrka och en svaghet i sin
egenskap af deciderad form- och färglyriker. Det är denna
egenskap, som ger hans naturskildringar deras glans, och
det är åter den, som hindrar honom att med djupare
intresse teckna en karaktär. Af hvad han presterat i den
senare vägen hafva blott kvinnotyperna utfallit lyckligt,
medan hans teckningar af mera sammansatta naturer ännu
lämna åtskilligt öfrigt att önska. En figur som Morell t. ex.
verkar knappast allvarligt, ehuru han ju är allvarligt
menad. Äfven torde den anmärkningen vara berättigad, att
författaren använder allt för liten kraft på uppfinnandet
och sammanfogandet af de situationer och händelser, kring
hvilka hans berättelser bygga sig. Det hela är allt för
lättvindigt hopkommet, bär oftare prägeln af ett löst
experimenterande än af ett på allvar menadt konstnärligt
arbete. Detta gör sig i synnerhet gällande, då författaren
ger sig in på den längre berättelsen och förelägger sig
uppgiften att skildra så pass invecklade förhållanden.som i
“Fru Margit“.
Med allt hvad man kan hafva att invända mot Kléen
som novellförfattare, måste man dock skänka erkännande
åt hans glada och fria syn på tingen. Det är aldrig trångt
och mörkt i den värld, han inför oss i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
