Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Wainewright hade under tiden funnit lämpligt att lemna
England (han hade skilt sig från sin hustru efter Helen
Abercrombies död) och begifva sig till Frankrike. Han
bodde i Boulogne tillsammans med en temligen obemedlad
person, hvilken han öfvertalade att försäkra sig. En natt,
straxt efter det försäkringen afslutats, dog personen i
fråga plötsligt. Nästa gång vi höra något om Wainewright,
befinner han sig på resor i Frankrike under —
förmodligen på goda grunder — falskt namn. Omsider råkar han
i polisens händer och, då han ej kan lemna ordentliga
underrättelser om sig, blir han dömd till 6 månaders
fängelse. Den franska polisen fann vid visitationen, att han
bar på sig ett visst pulver, då för tiden litet kändt,
kal-ladt stryknin; det ansågs dock blott såsom "engelsk
ex-centricitet“. Samtidigt utfärdades i England
häktningsorder mot Wainewright på grund af förfalskning; han
lockades öfver till England af en detektiv med hjälp af en
kvinna. Han undergick ransakning och dömdes för
förfalskning till deportation. Nu började misstankarne hos den
läkare, som skött Helen Abercrombie, att vakna och
Wainewright tillstod, sedan han fått sin dom, med exempellös
fåfänga och fräckhet sina giftmord. Man har berättat att
han förde en särskild journal öfver sina förbrytelser. En
dag blef han tillfrågad om, hur han kunnat döda en så
oskyldig varelse som Helen Abercrombie, hvarpå han efter
en stunds öfverläggning svarade: "Sannerligen jag det
vet, om ej det var därför, att hon hade så tjocka ben.“
Det enda, som upprörde Marie Schneider var det hårda
brödet i fängelset; det enda som gjorde Wainewright utom
sig var att han slogs i järn ombord å fartyget. “De taga
mig för en desperado! Mig! Kamrat och god vän med
skalder, artister och musici! Jag en desperado! Ni skall
säkert le däråt — nej, jag tror ni skall känna medlidande
med mig, som fått en gentlemans uppfostran och har en
gentlemans vanor, då jag befinner mig här bland idel
gro-bianer och bondskälmar.“
I Hobart Town gjorde han två giftmordsförsök mot
personer, som han fattat hat till. Han beskrifves på denna
tid såsom “en man med stort hufvud, djupt liggande ögon,
kantig, starkt utbildad underkäk, långt hår; han gick
framåtlutad och hade ett ormlikt utseende, på en
gång-repellerande och fascinerande. Han såg sällan någon i
an-sigtet. Hans konversation och later voro vinnande i
hög-grad. Han var ej omåttlig, men hans vanor voro
merendels af groft sinlig natur och han åt opium. Hans
karaktär var den sämsta möjliga. Ofta fann han ett perverst
nöje i att bedraga personer, som ville honom väl. I Ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
