Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Chartismen, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
“Chartismen är ingen politisk fråga, som går ut på att I
skolen erhålla rösträtt; chartismen är en knif- och
gaffelfråga; chartan är: god bostad, god mat och dryck, god
utkomst och kort arbetstid?4 I alla fabriksstäder upptogs
det chartistiska programmet som ett gladt budskap, — och
inom några månader hade det nya partiet utbredt sig öfver
hela England: öfverallt där skorstenar rökte, kunde man
vara säker att äfven påträffa chartistiska föreningar.
Men denna snabba framgång hade endast uppnåtts
därigenom, att agitatorerna intalat sig och arbetarne hoppet
om snar seger: man räknade, liksom vid reformrörelsen af
år 1832, på en ny eftergift af de styrande gentemot en
kraftig folkrörelse. Och detta var den grundväsentliga
villfarelse som skulle visa sig så ödesdiger för partiet! Ty
då man på en partikongress — “nationalkonventet“ — i
februari 1839 framkastade frågan: hvad är nu att göra?
visade det sig, att den af Lovett ledda, på den “moraliska
makten“ litande fraktionen med sitt program om
fredlig-propaganda och masspetitioner till parlamentet blott
representerade minoriteten. Majoriteten utgjordes af den på det
“fysiska våldet“ stödda fraktionen, som erhållit sin paroll
af O’Connor och till den grad berusat sig af tanken på den
snabbaste uppfyllelse af sina fordringar, att den i egendomlig
förblindelse trodde sig stark nog att bryta den gamla
regimens fasta fogar. Man beslöt alltså att, i händelse chartan
tillbakavisades, proklamera den “heliga månaden44, d. v. s.
samtidigt inställa arbetet i alla yrken. Då strax därefter
en masspetion om chartans införande blef förkastad af
parlamentet, utbröto genast oroligheter: i Birmingham
satte sig de revolutionära arbetarne i besittning af staden,
hvilken först med vapenmakt kunde återtagas från dem;
och “nationalkonventet44 förkunnade faktiskt beslutet, att
från den femte augusti allt folk skulle strejka en hel månad.
Men detta var en pil som studsade tillbaka på skyttarne
själfva. Ty bland arbetarne förefanns ingen stämning för
en sådan åtgärd, de få fackföreningar, som redan då
existerade bland arbetarne, intogo till och med ställning emot
dekretet, — och så måste detta slutligen återkallas, emedan
ett totalt fiasko eljest varit oundvikligt; därmed
hadenationalkonventet beröfvat sig all auktoritet hos arbetarne, det
insåg själft, att det definitivt förlorat spelet, och så återstod
till sist ingenting annat för det än att upplösa sig.
Emellertid hade äfven regeringen inskridit: den lät anställa
rättegång mot alla, som hållit upproriska tal, — och sålunda
befunno sig vid slutet af 1839 omkring 400 chartister för
längre eller kortare tid under lås och bom.
En tid hvilade nu agitationen fullständigt. Men i juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
