Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - »Under furor och cypresser» (C. D. af Wirsens nya dikter), anmälda af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
»Under furor och cypresser».
C. D. af Wirséns nya diktsamling.
Det har på visst håll blifvit en ful vana att
behandla diktaren C. D. af Wirsén med samma nonchalance,
hvarmed man tror sig kunna affärda kritikern C. D. W.
Huruvida denna vana rotar sig i bristande
uppfattnings-gåfva, och sålunda är ett fel af intellektuel art, eller i
bristande god vilja att förstå, i lust att till hvarje pris vara
s. k. småkvick och dymedelst blottar ett moraliskt lyte —
det vill jag lemna åsido som skäligen betydelselöst. Från
min synpunkt på saken ter sig det ena
undermålighets-symptomet föga ursäktligare än det andra, och jag vill blott
i förbigående konstatera deras patologiska förekomst hos
en liten, mycket anspråksfull klick af literärt bedömande,
utan att på något sätt närmare beröra deras etiologi.
Denna hr Wirséns nya diktsamling står afgjordt
öfver den föregående och betecknar äfven i jämförelse med
de ännu längre tillbaka liggande ett framsteg, ett stadium
på utvecklingens väg. Man återfinner i densamma hela
den skala af välljudande toner, som klingade ur den
Wir-sénska diktningen i hennes tidigare skeden, men hvilka
sedermera hördes allt sparsammare i larmet af dagspolemik
och tendenssång — återfinner dem måhända något mera
dämpade, mera mollstämda än tillförene, men klingande
alltjämt med charmen af ett utprägladt diktarkynnes säregna
strängaspel.
Mera mollstämda än tillförene! — Det har ju alltid
gått en stark underströmning af vetnod genom Wirséns
lyrik: romantikens städse gäckade längtan mot rena azurer
och mystiskt blå dagrar, den sensitives skygghet för
beröringen med en smärtsamt ful verklighet, kanske också
bunden sorg öfver att möta starrblindt missförstånd på
många punkter där diktarens själ trängtat efter att få
komma i kontakt med sin samtid. Ty vi, hans motståndare
i litteratur och press, ha mången gång icke tillbörligt beak-
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
