Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - »Under furor och cypresser» (C. D. af Wirsens nya dikter), anmälda af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
hållandet. Felet måste alltså ligga hos den svenske
psal-misten, och jag tror mig äfven vara detsamma på spåren.
Det är för htet innerlighet, för litet af högtidsstämd
känsla i dessa högtidssånger; tankarna äro gengångare från
vår gamla psalmbok, och den skrud de iklädt sig är heller
inte utan vank och lyte. Att t. ex. i högtidlig stil använda
ett sådant allfarvägsuttryck som att “vår ande“ kan bl i
“förlägen", är i mitt tycke urbota synd, är synd mot
konstens “helige ande“. Å andra sidan må icke nekas, att ett
stycke som t. ex. “Palmsöndag" är religiös lyrik i god och
äkta mening.
Synas mig de “kristna högtidssångerna44 som helhet
betraktade mindre tillfredsställande, gör jag däremot
obe-tingadt honnör för afdelningarna “Från trubadurtiden44 och
“Italienska bilder44. Här möter man åter den diktare af
guds nåde, som — förlåt vitsen! — ett ögonblick höll på
att tappa bort sig bland gudsnådlighøten och
dogmpetrifi-katen i zionsborgens odeon. Särskilt vill jag erinra om de
vackra dikterna “Isola sacra44 och “Rosenkarneval44, den
senare anmärkningsvärd också ur den synpunkten, att den
står där skälmskt uppsluppen och gratiöst bugande midt i
allvaret.
Emil Kléen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
